emellanät, Jordbruket har ej ännu kommit gång; men det är att antaga, att man i näst vecka på sina ställen börjar dermed, om väde leken Blir lämplig. Vid grafvars upptagning stadens kyrkogård har man observerat, att käle nedträngt i jorden ända till 3 alnars djup oc ännu finnes qvar. Isen å Storsjön och de mir dre sjöarne inom provinsen ligger ännu temlige fast; vattnet har dock i den förstnämnda stigi öfver 1 fot. Sjöfartens öppnande här torde no dröja ännu en vecka och kanske mera. rån Piteå skrefs den 1 Juni: Med Urbani-dagen inträdde en mildare tempe ratur och bättre väderlek, så att det nu börja blifva bar mark, ehuru i skogarne mycken sn är qvar och isarne ännu äro starka. I orten rå der en enhällig jemmer och klagan öfver bris på föda åt menniskor och boskap, Kommer ick ar snart så vet man ej. hvarmed allt dett elände skall slutas. Tiggare från alla håll van dra på nedra bygden, der tillståndet snart ej ä bättre än i den öfra. Kanske dröjer det änm 14 dagar innan någon sjöfart blir öppen och un der tiden står hungersnöden för dörren der de ej redan inträdt. Så sen vår påminna sig en fdast de gamla och det skulle vara år 1809, de Is. k. Ryssåret, då man på Luleå elf kunde kör med häst och släde dens9 Juni. Årsväxten ble dock det året ganska god. . Från Luleå skrefs den 29 Maj: Väderleken har nu kastat kappan på andre skuldran. Något fastebref på denna omvändelse torde dock ej blifvit utfärdadt. Drifvorna är ännu alnar höga och omgifva vägarne, såsom murar. Posterna fördröjas. Vi sjunga förgäfves: Lärkan slår i skyn!? Från Skellefteå skrefs den 29 Maj: De sista dagarnes temperatur har varit mera mild och vårlik. Måtte dermed fortfara, att man kunde hafva någon förhoppning om att snart få bar mark för de arma kreaturen, som nu i brist på foder få svälta. Från Söderhamn skrefs den 8 Juni: Väderleken är ännu mycket kylig, och oaktadt betydligt regn fallit, ligger dock snö jz der ej solen, när den någon gång visar sig, kan komma åt att smälta bort den. Detta oaktadt har det på sednare dagarne börjat både plöjas och gräfvas i grannskapet af staden och gräsmattan synes börja ikläda sig sommarskruden. Finge vi nu blott några vackra solskensdågar blefve det snart sommar, som såväl kunde be: höfvas efter sju månaders vinter. Från Hernösand skrefs den 5 Juni: Under sista tiden har här varit nederbörd af regn, men endast några få grader värme. Ångermanelfven har på sina ställen gått upp, men inloppet till stadens hamn har med anledning af den förliden natt rådande ostliga storm blifvit stängdt af drifis, som tyckes ligga ett par mil till sjös. Från Hede kyrkoby i Harjeådalen skrifver våe korrespondent den 3 Juni: Efter några få dagars blidare väderlek under förliden vecka, då en del af snömassorna försvann, ha vi nu åter kyligt med snö, och ännu qvarligga snödrifvor här och der efter åkrar och egor, under hvilket förhållande alldeles intet vårbruk kunnat verkställas. Ingen grön mark, ingen grön qvist låter se sig. Intet boskapskreatur kan lifnära sig ute; alla äro ännu i bås och stall. Foder tillgångarne kunna ej räcka till. Snö ligger ännu öfverallt i fjell, skogar och dalar samt på egor ända ner till gårdarne. Isen på Ljusne elf uppbröt delvis i går; men på lugnare vatten och sjöar ligger så stark is, att derpå kan köras. En sådan jemnt långvarig kall väderlek kan ingen påminna sig. — Höga äro priserna på spanmål, med ringa eller snart ingen tillgång; kreaturen lifnäras till stor del med mossa och risqvistar. Det ser betänkligt ut. — Om de ekonomiska förhållandena i Förerda Staterna skrifves i ?Daily News. Arbetsinställningarne fortfara öfver hela landet, och om de icke leda till något annat så är det säkert att de hafva medfört en betänklig oreda i de industriella förhållandena. Orsaken till denna rörelse är utan tvifrel de låga arbetslönerna. Jag tror icke, säger korrespondenten, att detta lands historia kan uppvisa en tid då arbetslönen varit så låg som nu, nemligen om man beräknar den efter prisen på lifsmedel, hushyra och kläder, och icke, som vanligt, i penningar. Skörden var klen förlidet år och den närmaste följden deraf är att mjöl. som under vanliga förhållanden kostar 9 å 10 Dollars pr Barrel, i vinter betalts med 18 dollars och nu med 21 dollars. Behofvet har varit så stort, att de nordliga staterna, kanske för första gången sedan landets organisation, nödgats införskrifva hvete, hvilket haft så stark efterfrågan, att det lönat sig skeppa hvete från San Francisco rundt Cap Horn till Newyork. Förbrukningen och bortödslandet af kreatur under kriget visar sig nu ganska känbart, Oxoch fårkött kostar dubbelt mot vanligt och det finnes ingen utsigt till prisfall. Den höga tullen och den tunga inre beskattvingen fördyra alla beklädnadsartiklar. En rock kostar nu mer än en hel mansbeklädnad för 4 år gedan. Upphäfvandet af likställighetstraktaten med Canada har på en gäng nästan för dubblat priset på byggnadsvirke, emedan större delen deraf införes från Canadas furuskogar; då de flesta hus i Amerika, när de stora städerna ej tagas med i räkningen, byggas af trä, har denna prisförhöjning haft till följd, att uppförandet af nya hus nära nog upphört. Man kan utan öfverdrift säga, att det nu kostar 3 gånger så mycket att uppföra ett hus, af hvad materiel som helst, som för tre år sedan. Då befolkningen är i lika stark tillväxt som tillförene och i samma mån har behof af husrum, skalle nog byggnadsföretagen fortgå isamma skala om man ej befarade prisfall. Hvar och en är emellertid öfvertygad om, att det närvarande tillståndet icke länge kan räcka och att prisen i en icke alltför aflägsen framtid skola falla, om icke till sin förra ståndpunkt, så betydligt under den nuvarande. På grund af denna öfvertygelse hafva ytterst få hus blifvit uppförda, på senare åren. Detta låter som en öfverdrift, men är det icke i verkligheten. I hvarje af de större städerna hafva rikt folk, som vilja bo väl, och som icke se på kostnaden, byggt ett och annat tjogtal hus, men man kan med visshet säga, att ullökningen i antalet af hus, för medeloch arbetsklassen icke varit en en tjugondedel så stor som folkmängdens tillväxt. I Newyork är tillståndet värre än annorstädes; hyrorna hafva sedan år 1863 tredubblats, och ölver hela landet är absolut brist på bostäder. Menniskor med små inkomster äro nödsakade att neka sig hvarje lyxartikel, många små beqvämligheter och nöjen, blott för att få tak öfver hufvudet; arbetsklassen stufvas tillsamman i de eländigaste boningar.