— Hungersnöden i våra trakter, skrifver Skellefteå Tidning, växer med hvarje dag och det onaturliga födoimnet: trädens bark blir allt allmännare eftersökt i från kustlandet aflägsna orter. De till vårsådden aftagna sädesförråden måste på allt flera båll tillgripas. Tiggarskarornas antal blifva större och större. Under allt detta fortfar den kyliga väderleken och håller hafvet fjättradt i stark isboja. Denna nöd — ehuru mest tryckande inom de norra delarne af vårt land — synes dock icke heller vara alldeles främmande för sydligare orters arbetande befolkning, ty äfven från flera håll inom södra Norrland förspörjes högljudd klagan öfver arbetslöshet och brist på lifsmedel. Priset å lefnadsförnödenheter i staden stiger dagligen i oroande grad, hvartill orsaken måste sökas i den ännu stängda sjöfarten och den knappa tillgången. För de fattiga isynnerhet blir denna sakernas ställning alltmer olidlig, så mycket mer som vårens vanliga arbetsförtjenster ännu icke erbjudit sig. Penningtillgången är ock fortfarande knapp, hvadan det ej är mycket att undra på, att månfen med stor oro motser framtiden och dervid ommer att tänka på — Amerika.