Aftonbladet – 7 juni 1867, sida 2

Ah! det kommer an på! nåväl! min vän, ni har orätt.? Jag! utbrast Rifflard med förvånad min. Just ni. Man lurar mig en gång, min gubbe lilla, men två, nisco. Jag är ingen åsna. BSlugare än ni skulle bränna fingrarne på den saken.? Jag har aldrig lurat .r, min hedersman. Det är ett nöje, som jag alldeles icke ämnar kosta på mig.? ?Godt! bra, bra! fortsätt bara! Jag skall lägga alla stenarne i samma kärra ... Men, vid djefvulen! om det, när liqviden kommer, skulle finnas några centimer mer i räk-ningen, så får niicke förundra er deröfver. Herr Jules täckes hedra mig med sina hotelser?, sade arbetaren; ?må herr Jules söra sig den mödan att tänka efter huru olämpligt han beter sig. Doktor Martels mottagningsrum är icke, sävidt jag vet, Mfärsbyrån vid gatan des Noyers. Herr Jules glömmer utan tvifvel att...? Doktorn lade sig nu emellan. Min kära Riffard?, sade han, låt den ler karlen förklara sig som han behagar. Den der karlen!? skrek agenten. Huru! len der karlen?...? Jag skulle icke vara ledsen?, fortfor äokorn, att slutligen komma under fund med vad han egentligen kommit hit att söka. Han vände sig derpå. till hr Jules. som Idrig förr varit med om något dylikt, och illade: j Kort och godt, hvad menar ni egentli. ;en? Jag har nu mer än en timma ställt nig till er disposition; mer än en timma ar jag förgäfves bjudit tili att göra er nöjd. väg, bäste herr Charles ,.., nej, herr Jules, ill hvilket helgon skall. man vända sig för tt lyckas behaga er?? Detta sista skärat rågade måttet, (Forts.)