Aftonbladet – 7 juni 1867, sida 2

hoppas jog att den sjuke om sju eller åtta dagar skall sjelf kunna lemna er alla önskliga upplysningar. sAtta dagar! Nåväl!... om det är nödvändigt... Det är nödvändigt, eller huru ?4 Den stackaren är just vackert tillstökad! sade Rifflard liksom för sig sjelf. Oh! jag skall hämnas honom !4 ropade herr Jules och lade sin hand på arbetarens axel. Denne höll fortfarande god min. Ett förtroende?4 frågade han och satte handen bakom örat liksom för att höra bättre. Innan han svarade, vände sig f. d. polisagenten till doktor Martel, liksom för att bedja honom om tillstånd att i hans närvaro behandla en sak som icke rörde honom. Doktorn gjorde en åtbörd som betydde: 4Som ni behegar. Handla på samma sätt som på er egen byrå.4 Herr Jules dröjde ännu några ögonblick och återtog derpå, i det han sökte att med sin lågande blick beherrska den stackars arbetaren, som befann sig i hans väg: Hör på, min gosse,.. Forsätt, min gubbe4, svarade Rifflard med största lugn, besvarande artighet med artighet och duande agenten tillbaka. Huru 2 tJag sade: Forsätt, min gubbe. Det är cke hindostanska, det. Du behandlar mig iom en kamrat, min kära Jules: det tycks om om vi hafi med hvarandra att göra örr. Jag är icke kinkig, fortsätt. Ex-agenten bet sig i läpparne och fortfor: Godt! Jag är öfverlistad! Det äringening att steka med er, god vän! Mitt tinne1 ir tvättadt! ... Jag är inte ond för det. l SAck, de gamla vanorna, sade Rifflard