Aftonbladet – 6 juni 1867, sida 2

er — ————AL——L Mauclere, som den minsta rörelse kunde döda! Mauclerc, sova materielttaladt ingen mensklig makt kunnat på så kort tid förflytta från sjette våningen vid gatan des Batailles till bottenvåningen vid alle des Veuves. Mauclerc med ett ord, som han igenkände, i det han tänkte: Om jag känner igen honom, så är det icke han som är döende, utan jag som blir galen !...? XXXIX. Herr Jales är alldeles bortkommen, Vid det rop f.d. chefen för säkerhetspolisen utstötte, öppnade den sårade till hälften sina ögon, vände mödosamt hufvudet till de fräramande och frågade nunnan: Hyvem är der, min syster?? På en befallande vink af doktorn svarade man icke på frägan. Grefve de Mauclerc trodde att han misstagit sig. Smärtan afpressade honom en suck, och med sköterskans tillhjelp ändrade han ställniag och vände hufvudet ät väggen, mumlande: Han kommer icke!? ?Han... det är jag...? sade f. d. polisagenten. : Doktor Mertel uppmanade med en nyrörelse till den djupaste tystnad. Liksom för att gifva sig sjelf en förklaring fremstötte den sjuke mellan sina af lidandet hoppressade läppar orden: Ah! herr Juleg, det blir för sent !? Då denne körde sitt namn nämnas, gjorde han en rörelse. Han ville närma sig sängen.