Rättegaångsoch Polissaker. Försvunnen tjensteman. Till de i måndag meddelade underrättelserna om kassören J O. Falk, som förmodas hafva förkortat git lif, anse vi oss kunna göra följande tillägg Falk, som i många år varit tjensteman riksbanken, de sednare åren såsom vexlings kassör, har alltid visat sig ordentlig, redba öch human. Först nu har det blitvit upp lyst, att ban till följd af lidna förluste kommit på obestånd, och att detta förmåt honom till beslutet att taga sig afdaga hvarom han i ett i hans bostad efterlem nadt bref underrättat sina anhöriga: Nå gra honom tillhöriga klädespersedlar hafv: onträffets å strenden vid Årstaviken; mel hans lik bar icke funnits, ehuru draggning lärer anställte. Då de kassaskåp, som har å sitt tjensterum haft om band, i måndag öppnades, befanns allt i god ordning utor det att af de 58,380 rdr, Stockholms enskilds bank tillhöriga, som han på lördagen emot tagit för att vexla mot sedlar af stör.e va lör, omkring 36,000 rår saknades. Man antager att han användt denna summa till liqviderands af skulder. I Stockholms en: skilda bank fyllde han i lördags vid middagmiden sitt der egande kreditiv med 3000 rdr. — Jury. I dag kl. 12 sammanträdde å råd. busrättens sjette afdelning den uti tryckfrihetsmålet emellan f. bokhåHaren August Almgren och ansvarige utgifvaren af tidningen ?Gamla Fäderneslandet, mureriarbetaren Dahlhammar, ntsedda jury; och åtskildes kl. 2. Utslag afkunnas den 11 dennes. Rån. Vi ha inhemtat nägra närmare underrättelser om det i måndags natt i huset n:r 13 vid Lilla Nygatan föröfvade rån, dervid riksdagsmannen hr Olof Nilsson från Westerbottens län blef beröfvad sin i bröstfickan förvarade plånbok. Vi erfara aeraf att förloppet vid händelsen varit något olika mot hvad i gårdagsbladet uppafs. Hr Nilsson hade, då han med Liljeholmsångbåten kom i land vid Munkbron, sammanträffat med en för honom okänd, temligen Snyggt klädd karl, som inlåtit sig i samspråk med honom i allmänna ämnen, derunder de tillsammans fortsatt vägen framåt Lilla Nygatan, der hr Nilsson är boende. Då de kommit midtför källaren Iduna, belägen gent emot det hus der hr Nilsson bor, föreslog den främmande att samtalet skulle fortsättas vid ett glas inne å källaren. Hr Nilsson sökte först afböja detta förslag, men då den främmande var enträgen, samtyckte han slutligen att med honom dricka ett glas svagdricka, under förutsättning att han sjelf finge bjuda denna förfriskning. Samtalet fortsattes nu på källaren ungefär en halftimma, hvarefter hr Nilsson, sedan han betalat förtäringen, begaf sig öfver gatan till det hus der han har sitt hemvist. Den främmande uppgaf nu att han ämnade besöka en i samma hus boende person, och följde under denna förevändning med uppför trapporna. Kommen i andra trappan. kände hr Nilsson att den främmande, som gick efter, började draga i FoRplyens som hr N. bar under armen. Hr N. frågade hvad han ville med paraplyen och fattade i denna med båda bänder för att hålla den fast. I detsamma ryckte rånaren till så häftigt att hr Nilsson föll hufvudstupa utför apan stötande pannan mot trappstegen. Ögonblic igen trädde rånaren handen i fr Nilssons bröstficka och bemäktigade sig hans der förvarade plånbok. med hvilken han tog till flyk-. ten. Så snart hr Nilsson hann komma pä benen, eftersatte ban rånaren, men oaktadt tillkomna personer på hans rop deltogo i förföljandet, lyckades brottslingen undkomma i någon at de trånga gränderna: Hr Nilssons hatt, som i fallet rullat af, hade rånaren äfven tillgripit, qvarlemnande i trappan den mössa han sjelf örat påhaft. Rånaren var en medelålders karl med mustascher och polisonger, och hade under det förut förda samtalet utiryckt sig på ett städadt sätt. — Ett tjufband af pojkar. På rådhusrättens sjette afdelning pågår ransakning med häktade ynglingen Pettersson samt på fri fot varande minderåriga gossen Oscar Norberg, äfvensom tre