Aftonbladet – 5 juni 1867, sida 2

tGodt, godt! vidare, eNämnde den der personen sitt namn. Han nämnde väl ctt..6 Bra!6 Men jag har starka anledningar att tro det vara falskt. CGissningarnes fält är mycket stort, min herre... Om vi gifva oes ut derpå, min herre, så riskera vi, fruktar jag, att klifva ned oss ända till knäet. Mycket rätt !4 Hr Jules var icke enfaldig annat än då det föll honom in. Då han återvunnit sin kallblodighet bedömde han en ställving fort och klart. I dessa freser och omsvep anade han en krigslist af fienden. Men hvilket mål åsyftade denna manöver? Under det han några öcvonblick reflekterade häröfver, öppnades sakta och tyst en skifva i den del af väggen som befann sig midtemot doktorn och bakom f. d. polis agenten. En hand visade sig i öppningen. Ir Jules kunde cke se något. Endast doktorn säg handeu göra ett frimuraretecken och derpå försvinna. Väggen tillslöt sig åter utan buller, lika tyst som den öppaat sig. Dokto n upprepade sin fråga: tDenne man sade er... Att han var arbetare och hette...7 Rifflard 2? Ja, för tusan!? Det sku!le ni ha sagt mig genast?, svarade doktor Marrel okonstladti. M ?Det är då hans verkliga nemn?? frågade ar Jules, som icke längre visste hvilken nin han skulle hålla. Jag har aldrig hört hongm benämnas invorlunda.? :