Aftonbladet – 5 juni 1867, sida 2

Han återtog torrt : ?Med ett ord, herr doktor, känd eller okänd af er, är jag emellertid den person med hvilken ni utsatt ett möte. Ni förvånar mig.? 7Huruså ?7 Emedan jag icke erinrar mig att hafva stämt möte med någon menniska i eftermiddag. BSträngt taget skulle jag kunna fatta ett misstag från någon af mina vänner, men jag upprepar ännu en cång, min herre, jag har icke den äran att känna er.? Åran var för mycket. Herr Jules kände det. Han bet sig i läpparne. De båda männen talade vid hvarandra stående midt i rummet. Doktor Martel hade ieke erbjudit sin gäst en stol; han önskade synbarligen förkorta besöket. Exagentens dåliga lynne antog kolossala proportioner. Ni torde likväl medgifva, herr doktor, att jag icke kommit hit för ingenting.? VJeg vet icke, herr... Charles, tror jag?? Jules I ?Jag vet icke, om ni kommit, såsom ni så snillrikt uttryckt er, för ingenting, men säkert är att ni befinner er här af en orsak, som jag icke känner.? Det var... eade hr Jules och sväljde slutet af sin tanke vid åsynen af doktorns lugna och kalla min. Det hör går för långt.5 . 4Jag väntar att ni behagar förklara er, min he re.t 6 Må göra.t Hr Jules, som icke längre ville undersasta sig den ohöflighet, läkaren visade horom genom att icke bjuda honom en stol, lf rttrade med sin mildaste röst: tb