Aftonbladet – 3 juni 1867, sida 4

nn DANMARE. Med hänvisning till den för några daga sedan meddelade redogörelsen för militärutskottets förslag, anföra vi några drag ur folketingets debatter om detta förslag, hvilxet vid andra behandlingen i allt väsentligt antogs. Såsom vi förut omnämnt, hade en minoritet af försvarsutskottet dels principielt föreslagit, att riksdagen ej skulle reglera frågans detaljer utan öfverlåta dem åt regeringens goatfinnande, dels subsidiärt uppställt en mängd amendementer till utskottsmajoritetens förslag. När folketinget skred till andra behandlingen, företogs först minoritetens (Clausager, Jensen, Kjzer och dr Gert Winther) principiella förslag. Den korta disku:sionen ådagalade, att detia af Tscherning inspirerade förslag alls icke innebar någon garanti för, att man genom dess an agande kunde uppnå hvad som dock skulle vara dess hufvudsakligaste förtjenst, nemligen en betydligt minskad försvarsbudget. Förslaget förkastades ock med 71 röster mot 15. Derefter företogos minoritetens subsidiära förslag, hvilka i realiteten öfverensstämde med det principiella, men formelt utgjorde ändrinesförslag till vissa punkter i utskottsmajoritetens betänkande; sedan det första af dessa amendementer förkastats med 54 röster mot 16, hade dermed äfven resten förfallit. Med någon afvikelse från regeringens proposition hade krigsministern blifvit ense med utskottsmajoriteten i tyra hufvudpunkter, nemligen ökande af antalet befäl vid reservbataljonerna, ökande af deras öfniogar, nedsättning af de värnepligtiges utbildningstid från 7 till 6 månader samt inskränkning af garnisonsstyrkan ; hvad i dessa punkter föreslagits, be raktade han såsom ett helt, som skulle oförändradt antagas, hvilket ock skedde, dock ej med stor majoritet, undantacandes tredje punkten, som — sedan ett amendement om vtbildningstidens inskränk. ning till 5 månader afslagits med 66 röster mot 26 — blef godkänd af 66 röster mot 3. Deremot blef ett ändringsförslag om nedsättande af kavalleriets rekrytöfningstid från 9!2 till 8 månader entaget med 43 röster mot 37. Bestämmelsen om artilleriets delning i två afdelningar, med depoter i Kjöbenhavn och Frederic a, antogs. Likaså förbudet mot att byta och sätta annan man i sitt ställe. Några medlemmar hade föreslagit en ny fan-ed, emedan d n hittills gällande, som ej omtalar grundlagen, är olämplig; häremot anmärktes, att all sådan ed nu är öfverflödig, då hären består blott af danska medborgsre; krigsministern hade intet emot att eden afskaffades, men fann att den frågan ej hörde till det föreliggande ämnet; förslaget blef förkastadt. Utskottets förslag om staben — enligt hvilket öfverstelöjtnantsgraden utgår — om kommendanten i Kjöbenhavn, hvartill föreslås öfverste i st. f. general, om åldersgräns — hvarigenom regeringen ålägges att af. skeda officerare vid viss ålder — samt om befordringar, hvarigenom regeringen får rätt att, oberoende af anciennitet, befordra från premierlöjtnant till kapten, blefvo allesam man antagna. Winther ville afskaffa generalgraden, hvaremot anmärktes att, då en sådan åtgärd ej hade någon ekonow.isk betydelse, upphäfvandet af en i alla länder antagen benämning saknade hvarje skäl; förslaget alslogs med 46 röster mot 33. Majo.itetens förslag rörande de militära undervispvingsanstalterna antogos. Likaledes godkändes dess förslag om för hären och flottan gemensam läkarekär, ehuru det af krigsministern bekämpades. Rörande de frivilliga kårerna hade 8 ledamöter föreslagit, att dessa kärers medlemmar skulle under fredstid vara fritagna från fjenst i förstärkniogen, men i krigstid utgöra delar af krigsmakten; denna bestämmelse försvarades af krigsministern, som antydde att det efter armplanens genomförande skulle blitva en af krigsstyrelsens vigtigaste uppgifter att bidraga till organiserande af de befintliga elementerna till ett frivilligt försvar, samt af C. V. Nyholm, som vederlade beskyllningarna mot de frivilliga, hvilka af åtskilliga orättvist anklagats för illoyal? och Podisciplinäri k? anda samt lör öfrigt voro illa sedda såsom en för ment frukt af ?skandinavismen?; den bekämpades af, bland andra J. A. Hansen, som sade. sig förut ej hafva tillmätt de frivilliga kårerna pågon stor betydelse, men nu af deag raska tillväxt mäste sluta, att det är något riktigt och sundt i denna inrättning; derföre borde man nu icke upphäfva deras fulla frivillighet, hvilket sker om de ställas under krigsministerns tillsyn, och derigenom göra dem till något annat än de nu äro; ej heller gör man dem någon tjenst genom antagande af förslaget, att de i fredstid skulle fritagas från tjenst i förstärkningen, men deremot pålägga dem den betydliga bördan att i krigstid uppträda såsom delaf krigsmakten, sälrdes såsom särskilda kårer.