Aftonbladet – 3 juni 1867, sida 4

ett sådant resultat uppkommit att sparban ken redan nödgats inköpa på exekutiv auk tion försålda trenne egendomar för ett be lopp af tvåhundra sextiotvå tusen rdr. V kunna icke hafva någon kännedom om spar. bankens säkerhetshandlingar, hvilka icke äro på konkursutredningar beroende; men säkert är att den ådagalagda förkärleker för inteckningar kan komma att stå spar banken ganska dyrt. Det har väckt någon förvåning att sparbankens styrelse icke he drat Stockholms stads lån mot obligationer, med någon uppmärksamhet. Under förlidet år upptog Stockholms stad en och en half ; I million rdr mot obligationer, på vilkor som ltillskyndade långifvaren minst sex och tre II qvarts procents ränta. Styrelsen för StockI holms sparbank lärer antingen icke hafva funnit säkerheten jemförlig med inteckningar på malmarnes aflägsnare delar eller också ansett att husegare företrädesvis borde gynnas, Medel, uppsamlade genom sparbanksTI böcker, kan väl med all sannolikhet antagas härflyta från alla samhällsklasser och att anbringa sådana medel uti Stockholms stads obligationer vore att gynna alla skattdragande i Stockholm. Detta borde väl tagas i betraktande, särdeles då inga räntebärande papper kunna anses lämpligare säsom kassareserv än Stockholms stads obligationer. Vi känna ej de bevekelsegrunder, som föranledt styrelsen att handla annorlunda, cch kunna följaktligen icke deröfver fälla något omdöme. Men ingå ej obekanta qvantiteter uti beräkningen, få måste vi säga att det är ett beklagligt förhål ande som eger rum då fonder, uppgående till millioner, samlade genom tusentals Stockholmsboers arbete och sparsamhet, icke kunna företrädesvis placeras i Stockholms stads obligationer. De, som tillskyndade längifvaren den höga räntan af sex och treqvaris procent äro ej mera tillgängliga, men ännu utbjudas kommunens obligationer, som gifva långifvaren fem och fyra femtedels procent, och då sparbanken beviljar insättare fem procents ränta, synes oss ränteskilnaden vara fullt tillräcklig för sparbankens behof och ändamål. Sty elsen har framkallat andra beslut, hvarigenom sparbankenp ytterligare kommer alt vidga sin verk amhet vida utöfver en sparbanks behöriga gränser. Uii sparbanken får insättas ar en person femhundra rdr om året och på en sparbanksbok fär vara innestående femtusen rdr, Ehuru det med skäl kunde sägas att den, com är lycklig nog kurna bespara femhundra rdr om året, icke behöfver betunga en mild stiftelse, så må denna siffra ehuru oegeutlig nu lemnas derhån; men att på sparbanksbok emottaga ända till femtusen rdr, är att göra sparbanken till en större depositbank än hvad den borde vara. Förmodligen har styrelsen ön skat sig de stora summorna, för att kunna utlåna betydligare kapitaler. Mången anser så angenämt att bevilja lån, äfven om han derat icke drager någon den ringaste personliga fördel, att han hellre ombedd lemnar ut penningar mot mindre goda inteckningar, än att han kommer sig för, att sjelfmant köpa obligationer. Det är för öfrigt ingenting ovanligt att man här i landet vill bruka institutioner för helt andra ändamål än det för hvilket de ursprungligen äro stiftade. Sparbanker, afsedda att insamla de minsta vesparingar, vill man utvidga till depositbanker, och depositbankerna vill man: jörleda att blifva hypotek banker; hypoteksbanker, som endast böra upptega lån då penningkopjunkturen är mycket gynnsam, vill man drifva att upptaga penninglän ill hvad pris som helst. Genom sädana i alla hänseenden olämpliga förblandningar förfelas en del af det goda som kunde uträttas, om hvarje institution handhafdes i len syfining att fullkomna den id som lesat till grucd för stiftandet. Långt ifr n att eftersträfva att hafva stora summor iniestående på få sparbanksböcker, borde styels n låta sig angeläget vara, att när någon på sin sparbanksbek samlat ett eiler annat usen rdr, gifva insättaren råd och upplysning huru han borde förvandla en större del M sitt kapital till en mera fruktbärande, ullkomligt säker räntebärapde obligation. lade styrelsen t. ex. då att erbjuda en inättare rärtebä ende obligationer som gifva n ärlig inkomst af fem och tre qvarts proent, så skulle insättaren beredas en större ördel, än om hans samlade kapital qvarstod 108 sparbanken mot fem procent, och de äntebärande obligationerna skulle på ett aturligt sätt spridas bland allmänheten. tyrelsen hade då medverkat till att göra tlmänheten förtrolig med räntebärande papers handhafvande, och det är alldeles klart tt insästare ekulle bysa vida mindre tvekan tt emottaga sädana papper af sparbankstyrelsens händer än af någon annan. Men jetta lärer väl vara fromma önskningar och parbankstyrelsen torde väl, hädanefter som vitintills för att åtminstone på papperet ernå ulla sex procent, åsidosätta något litet af vantens säkerhet. 1 allmänhet torde det cke vara olämpligt erinra derom: att hög änta blo:t är ett annat namn på mindre od såkerhet?. Mn or 2 TE Ret ee Kreditbruk. Uti en fivansiel tidskrift läste vi nyligen öljande: ?Diskonto är i London, Paris, Amterdam, Frankfurt och Hamburg, således å Europas förnämsta penniogmwarknader, re procent och derunder. Icke destomindre pörjes s:or klagan öfver brist på penningapital öfverallt.? Hvad bevisar detta, om j att det visserligen icke är brist på penini kapital, utan snarare någon svaghet uti -— ÖMAm SAMA PR pr rr MM mm —MM Km mm Km m nm H jr