Aftonbladet – 3 juni 1867, sida 2

föreningar att deltaga i Stockholmstöreningens allmänna täflingsskjutning i September månad. En komitå af fem personer nedsattes för att närmare bereda denna angelägenhet. — Mothanders teater å Djurgården. Ett derstädes uppträdande s. k. associationssällskap, sammansatt, synes det, af en del bland vära bättre landsortsskådespelare, har ett par aftnar gifvit ett svenskt originalskådespel i fem akter, kalladt Arvidsons spådom elier Gustaf III:s sista dagar, hvilket, e.ter hvad som förljudits, ej lär vara nytt, ehuru aldrig förut uppfördt. Stycket synes också tillkommit i den jemförelsevis menlösa dramatiska perioden för en tjugo, tjugofem är sedan, aå fordringarne på handling och karaktersutveckling i dramat voro både hos kritik och allmänhet betydligt blygsammare än nu. Ehuru ej i stånd att uthärda äfven en lindrigare nutida kritik, eger stycket dock åtminstone en utmärkt för tjenst: den att i vissa scener dialogen på ett förundransvärdt troget och smakfullt sät äterger den fina och eleganta samtalstoner vid Gustafs hof, med dess tillspetsade anti teser och spirituella vridningar. Äfven iöf rigt är stycket väl skrifvet, ehuru med nå gon benägenhet för grannlåt och svulst. Det är i alla händelser ett märkvärdig fenomen, att en författare med så ovanlig utbildadt sinne för gustavianska tidehvarf vets bildning och seder kunnat begå sädan historieka plumphuggerier som att göra Gu staf till en viss fingerad grefvinnas älskar eller öfverhufvud till fruntimmerskarl sam låta en vanlig kärleksintrig fylla ett skåde spel, som skulle skildra hans sista dagar Utförandet vittnar på flera händer om akt ningsvärda bemödanden, ehuru det natur ligtvis ej kan förläna stycket något högr intresse, och uppsättningen är ganska vår dad, i betraktande af ett nybilisdt sällskap resurser. Re