Aftonbladet – 31 maj 1867, sida 2

MHACR for den kommunens medlemmar illkommande rösträtt, dels vigten af fattigårdsoch sundhetsnämndernas sammanslånde, dels slutligen öfserlemnandet af all tadens uppbörd åt en drätselkammare; och war motionären yrkat, att beredningsutskotet måtte erhålla uppdrag att inom eller tom sig utse delgerade, hvilka, om de an: å2ge förändringar i kommunalförordningen skvärda, skulle uppgöra förslag till sådana örändringar i kemmunalförordningen och vämndernas instruktioner, samt att, sedan de ärskilda nämnderna öfver dessa förslag sig rttrat, öfverlemna handlingarne jemte eget utlåtande till stadsfullmäktiges pröfning. I sitt utlåtande har Beredningsutskottet remställt, att hr Carlsons förslag för närvarande icke må till någon åtgärd föranleda. Det är redan en ganska anmärkningsvärd omständighet vid detta betänkane, att detsamma är afgifvet under den 3 Januari detta år. Det är således nu fem månader gamnalt då det förekommer till behandling, hvilket icke vittnar särdeles fördelaktigt hvarken om den drift hvarmed föreliggande ärenden af stadsfullmäktige i allmänhet handläggas eller om synnerligt intresse hos vederbörande särsk Idt för den vigtiga angelägenhet, om hvilken här är fråga. Hafva vederbörande tagit för afgjordt, att stadsfullmäktige skola gilla det slut, till hvilket utskottet kommit, kunna de visserligen med skäl anse, att det är likgiltigt om motionen affärdas något förr eller sednare; men då det väl får antagas såsom möjligt, att stadsfullmäktige icke tilltro sig att rätt och slätt kasta under bordet ett förs:ag, sådant som det ifrågavarande, borde en angelägenhet af denna beskaffenhet icke med likgiltighet undanskjutas i månader efter det utskottet afgifvit sitt utlåtande i ämnet. Innehållet af utskottets utlåtande måste för öfrigt väcka en hög grad af öfverraskning, för att icke säga harm, hos hufvudstadens invånare. Utskottet uppställer till en början såsom sin utgångspunkt det antagande, att kommunalförfattningarne för hufvudstaden så kort tid varit gällande, att någon säker erfarenhet om de brister, som i ett eller annat afseende kunna vidlåda dem, ännu ieke hunnit vinnas?. Detta utgör, enligt utskottets åsigt, ett tillräckligt skäl att icke nu sätta i fråga deras omarbetande. Då utskottet derefter öfvergär till det ojemförligt vigtigaste? af de stadganden, som föranledt hr Carlsons förslag, netligen bestämmelsen i kommunalförordningens 12, om grunden för rösträtt, har :i utskottet verkligen icke ett ord att säga om : den ganska sorgliga och, beklagligen, fullkomligt säkra? erfarenhet, som redan vunnits om den likgiltighet för kommunalvalen och den afvoghet, ja hätskhet, mot stadsfullmäktige sjelfva, såsom korporation be-l traktade, som blifvit en tidigt mognad frukt af denna obilliga röstskala, som tyckes vara enkom uppgjord för att förgäfva all kommunalanda hos den stora mängden af kommunens invånare och på samma gång håna dem med talet om en rösträtt, som det icke kan falla dem in att utöfva, enär de väl veta, att om de komma tillstädes vid valurnan i tusental, kunna de blifva kullvoterade af en eller ett par personer eller bolag. I stället stt på något sätt taga i öfvervägande behöfligheten af förändrade bestämmelser rörande röstgrunden, undfägnar utskottet med ätskilliga kaonstöperer om de lagstiftande myndigheternas förmodade obenägenhet att rubba det nya statsskickets grundvalar?, samt tröstar för öfrigt dem, som önska en förändring, med den välvisa erinran, att om utskottets förmodan rörande denna obenägenhet vore oriktig, Pkonungen och riksdagen sjelfmant lära taga frågan om hand?. Öss synes det vara stadsfullmäktiges, och äfven dess beredsingsutskotts, pligt, att då ett förslag föreligger, helt enkelt uttala sin öfvertygelse huruvida det i och för sig är rättvist eller orättvist, billigt eller obilligt, klokt eller oklokt, samt att, om det är rättvist, billigt och klott, för. sin del tillstyrka detsamma, öfverlemhande åt de lagstiftande myndigheterna? att sedermera fästa det afseevude på den afgifaa framställningen som de pröfva vara med rättvisa, billighet och klokhet öfverensstämmande. Det är ganska beqvämt satt skjuta ifrån sig initiativet till konungen och riksdagen, men. löst förlitande sig på at de skola taga frågan om hand?; men detta förfarande är — ailrahelst sedan ett förslag i ämnet blifvit väckt — icke i samma mån oskadligt. Ty mån kan vara viss på att, inom riksdagen, motståndarne till en billigare röstgrund icke skulle försumma att framhålla hurusom i Stockholm en förändring varit ifrågasatt, men af stadsfullmäktige ansetts så föca förtjent af uppmär samhet, att de icke ens velat samtycka till nedsättande af en komiic för frågans utredning Vi hoppas således att frågan skall få en annan utgång hos stadsfullmäktige än isom beredningsutskottet; ty vi förmoda att dessa stadens herrar represe tanter, fastän utsedda af ett fåtal bland de högsibeskattade, icke kunna vera så okunniga om allmänna meningen inom det samhälle de tillhöra, att de icke känna de åsigter om nu gällande röstgrund, som är rädande hos det stora flertalet af de nu nominelt röstberättigade. Denna angelägenhejg tilllör för öfrigt de valberättigade sjelfve att taga omhand, hvilken utgången hos stadsfullväktige äm må blifva. Om flertalet af de til namnet valberättigade i verkligheten sakna rösträtt, -å ega de dock lyckligtvis församlingsfrihet och petitionsrätt, och dem synas de oss böra med snaraste begagna på sådant sätt, attl: något tvifvel om det allmänt utbredda missnöjet med nu gällande röstgrund icke må förefinnas elier kunna af någon förebäras. Det är temligen antagligt, att en reform af kommunallagarne är den politiska fråga, som kommer att träda främst i förgrunden vid nästa riksdag och att frågan derom kommer att qvarstå på dagordningen intill dess hon blifvit på ett tillfredsställande sätt löst. Medan beredningsutskottets utlåtande ?legat till sig? har riksdagen redan en gång haft henne före, och hon har derigenom kommit i en väsentligen förändrad ställning; ty det skallande bifall, som i andra kammaren mötte förslaget att med ogillande lägga till handlingarne lagutskottets ömkliga be-l tänkande i I ämnet, vittnade nogsamt huru l; vidt missnöjet med ifrågavarande stadgan-; den är utbredt öfver hela landet. Attkam-, maren slutligen, för att söka vinna något : pr gu rr-—0ti! vr äm fell mA cs As sm ss AR PD OÖ