Aftonbladet – 29 maj 1867, sida 2

Hans käpp beskref allehanda figurer i luften med utomordentlig hastighet. Under det han njöt af aromen från sin cigarr, gnelade han derjemte på en visa. . Herr Jules var i de förbigåendes ögon ingenting annat än en hederlig tjensteman, Jam kände sig lycklig att fö roa sig på ndaren. södra gick ogh såg sig omkring för sitt nöjes skull. , . ela hans person såg så osky Idig ut, utom ögonen, dessa välsignade v50n, som han aldrig förmådde hindra från att riktas åt höger och venster, framför och bakom SS; eller stundom kasta en blick rundt omkring. Då f. d. chefen för säkerhetspolisen hunvit till Caf6 Hainsselaio, vid hörnet af gatan Faubourg-du-Temple, kände han sig bespejad. Ått känna sig bespejad var för honom: detsamma som att verkligen vara det. Fem minuter derefter öfvergick hans misstanka till vissbet. Han gjorde sig icke mödan att gå hvarken litet fortare eller litet långsammare, bastigt vända om eller gå öfver till motsatt trottoir, gå in i något af de många hus vid boulevard Saint Martin, som hafva tvenne utgångar, den ena åt nämnde boulevard och den andra åt gatan Bondy. Ingalunda. Då han hunnit framför teatern AmbiguComique, stannade han helt okonstladt och naturligt för att studera affischen för aftonens spektakel. Spiozen stannade också. Herr Jules var icke den som lät oroa eller öfverraska sig. Begåfvad med en föga vanlig kroppsstyrka och med ett mod som var höjdt öfver allt