Aftonbladet – 29 maj 1867, sida 2

tHvem är det? En bekant från Rochefort.4 Du lefver då tillsammans med henne pu 24 Ja visst4, svarade debardören och slog ned ögonen med en förlägen min. Nå, fram med ditt ärendet, tillade herr Jules, som icke kunde hindra sig från att tänka, det hans fordna underordnade just icke ådagalade någon synnerligt fin smak. Det var den sårade som gaf mig det i uppdrag. Då jag lade honom till sängs, återfick han sansen och uttalade ert namn. cHm! Det måtte vara någon returhäst.4 Ja, så såg han mig ut. Derför intresserade jag mig också för hans olycksöde!4 Herr Jules smålog. CNåå? frågade han. Jag upprepade ert namn, och det var förvånande att se hvilket nöje det tycktes göra honom. Tack, Filoche,4 I rlåt, ursäkta, herr Jules, det var inte meningen att... Förtsätt, TOrtsatt1 Då han endast med yttersta ansträngning förmår tala, i anseende till blodförlusten, så dröjde det teroli; länge innan jag fi stod hvad han vil Nå? frågade polisagenten otåligt. Han spände upp ögonen lika stora som munnen under bemödandet att göra sig begriplig för mig. Jag började följa riktningen af hans blick, och upptäckte vid mina fötter... tHvad då? Hvad för något? En liten annotationsbok, helt och hållet förgylld, som fallit ur en af hans fickor.4 En annotationsbok! Har du den med dig 24 Ja visst! eftersom han med otrolig möda