Aftonbladet – 29 maj 1867, sida 2

tvifvel, förundrade han sig icke öfver någonting. lagenting skrämde honom. Också tog han hastigt sitt parti. Med den fullkomligaste embetsmannatakt gjorde han en långsam vändning åt höger och befann sig derigenom öga mot öga med den person som tycktes hafva gjort till sin uppgift att följa hans steg. Mannen var en arbetare, som påtagit sin söndagsdrägt. Arbetaren ryggade icke tillbaka vid polisagentens rörelse, som likväl var temligen betydelsefull. Min herre4, sade den sednare och lyftade artigt på hatten, ni ser på aftonens affisch, för att taga reda på timman då spektaklet börjar? Jag? nejX, svarade den förre. uHar min herre sett Closerie des Genäts? nte änny uDet är en ypperlig dram, min herre. gäåIr I Ja, och om ni så össkar, kunna vi följas å och se den i afton, efter ni tyckes önska tillbringa aftonen i mitt sällskap, min herre. uMycken tack, herr JulesX, svarade arbetaren skrattande, Smen jag bar ingen lust för teatern för närvarande. cHuru? frågade å sin sida agenten, då han hörde sig kallas vid namn. Du känver mig, min vän?X ugkulle tro det, svarade den andre med en ödmjuk bugning. Hvem är det som icke känner solen? Smickret var plumpt som en pumpa och gammalt som Methusalem, men vad är det väl för smicker som man icke låter finga sig utaf? Vår hjelte försökte ieke ens att göra motstånd.