Aftonbladet – 27 maj 1867, sida 3

Öv BRUM YVMe Riksgäldskontorets tillfälliga lån. Hrr fullmäktige i riksgäldskontoret hafva nu genom de allmänna tidningarne inbjudif allmänheten att genom teckning deltaga uti det af riksdagen beslutade tillfälliga lån, stort sex millioner rdr mot fem procentsobli. ationer i svenskt mynt, återbetalbara pr 30 December åren 1870, 1871, 1872. Obligationerna utfärdas den 30 Juni 1867 och åtföljas af halfårskuponger. Obligationsvalörerna äro 4000 rdr, 1000 rdr, 500 rdr och 100 rdr. På de år 1870 förfallande beviljas två och en half procents, år 1871 tre procents och 1872 tre och en half procents föpitalrabatt. Vid anteckning erlägges fem procent af de: kapitalbelopp som begäres, och uppgifves de dagar under tredje qvartalet, då långifvaren önastar inbetala tecknade beloppet. Ful!göres icke utfäst inbetalning före 1 Oktober är teckningsprccenten förverkad. Önskar någon före 30 Juni, obligationernas dato, göra inbetalningar, erhålles såväl derå som i allmänhet å den erlagda teckmingsprocenten sex procents ränta frän inbetalningsdagen till den dag, då ränteberäkningen å obligationerna vidtager. Slutligen bemärka vi, att i landsorten boende kunna pr posto, utan begagnandet af kommissionär, hänvända sig till riksgäldskontorets kommissariat. Här föreligger ett alldeles fullständigt subskriptionsiån. Enhvar är i tillfälle att deruti deltaga för det belopp, hvaröfver han kan förfoga. De som erbjuda 100 rdr äro i anseende till vilkoren lika berättigade med dem, som erbjuda vida större summor. Vilkoren äro för långifvaren ganska fördelaktiga, ty han erhåller i sjelfva verket 534 procents ränta samt ett både godt och beqvämt papper. Vi säga beqvämt, emedan riksdagen beslutit att riksgäldskontorets obligationer skola, då utlåning från riksgäldskontoret ifrågakommer, framgent såsom hypotek åtnjuta företräde framför alla andra papper. Det är troligt att en dylik bestämmelse kommer att göra sig gällande vid utlåning från riksbanken och statens kassor i allmänhet. I en tid då penningkapitalet hyser en naturlig tvekan mot placering i svårafsättliga långa papper är det anledning förmoda att riksgäldskontorets nu ifrågavarande tillfälliga lån skall komma att med förkärlek omfattas. Hvad som icke igenfinnes i annonsen, men som kan tagas för gifvet och medförer ökad beqvämlighet för cirkulationen, är det stadgande, som blef gällande för 1861 och 1863 års obligationer i svenskt mynt, nemligen att förfallna kuponger komma att inlösas icke allenast uti riksgäldskontoret, men jemväl uti landtränteriernas Man har så mycket ordat om det önskvärda uti att ega fondpapper spridda i landet. Vi hafva längesedan uttryckt den öfvertygelse, att ganska betydliga summor räntebärande obligationer egas af svenskar, ehuru någon stor omsättning uti detta slags papper ej inom landet egt rum De nu ifrågavarande obligationerna äro särdeles lämpliga för en dylik cirkulation, emedan sannolikheten, att i händelse af behof kunna för dem erhålla sitt utlagda kapital, är större än för rågot annat slag af obligationer. Det ligger också ett allmänt intresse deruti, att detta lån må blifva upptaget genom allmän subskription. Det är alldeles icke likgiltigt, huru eller af hvem riksgäldskontoret erhåller de erforderliga summorna. Ju större spridning riksgäldskontorets obligationer erhålla inom landet, desto mera blifver svenska statskrediten betryggad, och sjelfva statsskulden blifver mindre tryckande om räntorna konsumeras inom landet. Svenska allmänheten har redan länge med fördel begagnat sparbankerna och depositbankerna. Nästa steget derintill uti ett ordnadt financielt system är att draga fördel af statsobligationerna. Utlåningen man och man emellan är förknippad med ganska stora risker, och äfven då säkerheten, att slutligen återbekomma det utlånade penningkspitalet, är god, kan man dock alldeles icke beräkna när sådant inträffar. Denna omständighet vå!lar stora olägenheter, hvilka man helt och bållet undgår om man antecknar sig för de ifrågavaranCe riksgäldskontorets obligationer. FC RR