Aftonbladet – 27 maj 1867, sida 3

EKONOMISKT. Genom landsortspressen går för närvarande efterdyningar, uppkomna af den friskare kultje riksdagens debatter och beslut framkallat, i afseende på behandlingen at allmänna frågor. Riksdagen får, säsom skär ligt är, uppbära de olika meningsskiljaktig. heternas antingen godkännande eller klander. Detta sednare utbreder sig företrädesvis öfver de beslutade förhöjningarne af vissa skattetittlar. Man går i vissa fall så långt i missmod, att man synes gilla föregående riksdagars förfaringssätt då frågan gällt reglering af statens inkomster och utgifter; men deremot ogilla 1867 års riksdag derföre att densamma icke funnit sina föregångares exempel vara efterföljansvärdt. Denna fråga är af så stor vigt, att den ej nog om: ständligt kan behandlas. Den måste klarligen framläggas, så att alla tvifvel om hvad som är klokt eller oförsigtigt bortfalla. Den är enklare än man i allmänhet föreställer sig, och det är i hög grad önskvärdt, att en hvar har reda på huru svenska statsverkets inkomster och utgifter dels äro beskaffade, dels förhålla sig till hvarandra. Uti ett föregående nummer (A. B. nr 116) inflöt en öfversigt af de vid 1867 års riksdag äskade och beviljade statsbidrag. Ur denna öfversigt kan inhemtas, att hela beloppet af för ordinarie och extra stats. regleringatne beviljade utgiftsposter, uppgick till 38,873,700 rdr. Låtom oss nu se, på hvad sätt riksdagen tänkt sig bereda motsvarande inkomster. De äro nemligen: Ordinarie inkomster 8861-300. Extra-ordinarie inkomster: Tullmedel. 14 000 000. Postmedel. 2000 000. Stämpelpappersmede 1500 000. Bränvinstillverkningsafgi 10 500 000. Allmän bevillning. 2600 000. Vapenskatt .. 900 000. Tilläggsafgift tullsatser.. 700 000. Förhöjning giften.... 700 000. Summa rår 41 761 300. Dessa beräknade inkomster? uppgå sannolikt icke till de höga belopp man anta git. Emot den beräknade förhöjda tullinkomsten kan med allt skäl ställas folkets minskade konsumtionsförmåga. Dessutom kommer allmänheten till följd af franska traktaten under året 1868 i åtnjutande af åtskilliga tullindringar, hvilka bidraga att göra de nu beslutade tullförhöjningar både mindre tryckande för konsumenterna och mindre inbringande för statskassan. Emot den beräknade bevillningen på fast egendom, kapital och arbete torde kunna anföras förminskade taxeriogsvärden samt att året 1866 förändrat flere skattdragandes ekonomiska ställning, en omständighet, berättigande till nedsättning i bevillningstaxeringen för kapi.al och arbete. Men äfven om hela den beräknade inkomsten skulle inflyta, så blir det lilla öfverskottet ganska välkommet för riksgäldskontoret. De, som klandra de fattade besluten, borde rikta sina anmärkningar mot utgifterna, och i det afseendet anse vi, dels besparingar möjliga, dels att ett bättre användande af skattebidragen i några fall skulle kunna göras. Men emot utgifterna har man på det hela ingenting anfört, utan tvärtom vitsordat, att kamrarne i detta hänseende iakttagit sparsamhet. En mängd motioner blefvo afslagna endast på den grund att man ej ville öka statsutgifterna. Är det under sådana förhållanden billigt att ogilla skattebevillningar till sådana utgifter, som ofelbart böra i ett väl ordnadt samhälle medelst skattebidrag betäckas. År det rimligt att, såsom orden föllo sig, ?hellre öka riksskulden, än att genom ökade konsumtionstullar ytterligare beskatta den fattigare delen af mnationen. Då detta citeras, torde vara lämpligt erinra, att riksdagen ökat både den direkta och den indirekta beskattningen. Men det låter så deltagande, då man antyder, att den fattigare delen af nationen företrädesvis blifvit beskattad; lyckligtvis saknas bevisningen och uttrycket torde derföre ej böra förstås efter orden. Denna benägen het att öka riksskulden? anse vi vådligare än tillfälliga skatteförhöjningar. Någon annan grund än det mest absoluta godtycke