Aftonbladet – 27 maj 1867, sida 3

lita den redan förut väl mycket i anspråk tagn I fattigvården. Under förklarande, att revisorerna under de verkställda grarskningen af räkenskaperna hal tillfälle finna dt styrelsen på ett särdeles om sorgsfullt sätt samt med ospard möda fullgjor Isitt maktpäliggande uppdrag, tillstyrkte reviso rerna att bolaget, med uttryckande af sin tack samhet måtte meddela styrelsen full decharg för alla under året vidtagna åtgärder. Efter revisionsberättelsens uppläsande, och se dan decharge blifvit lemnad, föredrog bolags stämmans ordförande, kapten v. Franchen, st relsens berättelse, hvari den under förlidet i uppkomna förlusten vidrördes, och yttras härom Styrelsen har emellertid, då syftningen med bo lagets verksamhet mera varit det allmänna bä sta än enskilda ekonomiska fördelar ej anset sig böra afbryta arbetet utan snarare påskynd: detsamma. Också har det lyckliga resultat vun nits, att arbetet så fortgått, att vägen kan öpp nas för allmänt begagnande inom detta års ut gång eller tre och ett halft år före den beräk. nade tiden.? Såsom af ofvanstående redogörelse synes, ha arbetet med bergets genomsprängning nu så fortskridit, att den derigenom öppnade nya väger blifver tillgänglig för allmänheten redan unde! loppet af innevarande år. Företaget har, enligt hvad revisionsberättelsen utvisar, icke medför någon ekonotnisk vinst för bolaget, hvilket icke heller från början beräknades, utan en gifven förlust. Denna torde blifva ännu större, derest bolaget icke lyckas på ett fördelaktigt sätt rea. lisera den inköpta egendomen, inventarier m. m. Bland de vilkor, som vederbörande stadsmyndighe:. ter fästade vid tillåtelsen att få genomspränga berget var dels att den nya vägen skulle till sta. den utan ersättning öfverlemnas efter loppet al 10 år från arbetets början, dels att bolaget på egen bekostnad skulle omkring precipicerna uppföra ändamålsenlig stängsel. Det första vilkoret kan bolaget genom arbetets racka fortskridande fullgöra 32 år före den utfästa tiden. Vidkom. mande åter det andra vilkoret torde möjligen nå gon eftergift under nu inträffade förhållander böra göras till bolagets förmån. De fördelar, som företagets utförande beredt en hel stadsdel och isynnerhet de närmast intill gränsande qvarterer af Ladugårdslandet, äro icke obetydliga, hvarföre vi förmoda att staden som fått denna nya väg anlagd utan ringaste kostnad för sin del, väl skulle kunna draga försorg om dess inhägnande. På tal härom tillåta vi oss fästa uppmärksam heten på en sak, som förefaller oss ganska tänkvärd. De Tyskbagarbergen närmast liggande gator äro icke ännu stensatta, ehuru ganska betydande nya byggnader uppstått i denna trakt. Höst och vår äro dessa dåligt grusade gator mycket svåra att befara, och någon tid torde ännu förflyta innan nämnda gator blifva på ett ändamålsenligt sätt stenlagda. Då nu vid Tyskbagarbergen en mängd mindre, söndersprängd sten finnes att tillgå, som lätt kunde förvandlas till makadamiseringsämne, vill det synas som åtgärden att tillsvidare makadamisera dessa gator skulle vara lämplig, då kostnaderna och transporten för erhållande af nödigt materiel borde blifva särdeles billiga. Under nu rådande brist på arbetsförtjenst skulle sysselsättningen med att sönderslå sten dessutom vara särdeles välkommen för mången fattig arbetare, som nu ser sig nödgad söka understöd hos fattigvården för uppehållande af sin familj. — I engelska uffärslifvet, skrifver Ekono mist, ha sedan 9 månader framträdt och göra sig äfven för närvarande följande fakta gällande: 0) En minskad efterfrågan nästan i alla riktningar, och i anledning deraf sänkta priser, nedsättning i arbetslöner och hopade förråder. Fordringar svåra att indrifva; stark efterfrågan af förskotter och understöd af bankerna; en stor minskning i beloppet af utelöpande vexlar och en utomordentlig försigtighet hos långifvare med afseende på qvaliteten; 2:0) en enorm sammanstörtning af alla möjliga slags företag, som under affärsutvidgningsmanien 1863—65, stodo på sin högsta kulmination och af hvilka man väntade sig så stora förhoppningar. På denna lista intaga jernvägsbyggnadsföretagen första rummet. De sednaste 12 månadernas erfarenhet har tydligen ådagalagt, att den britiska nationen ända till Maj 1866, d. v. s. under 3 å 4 års lopp, har inträdt på en desperat bana af slöseri, som pi hundratals olika sätt medtagit deras besparingar. Om ett land går i krig och lånar 100 millioner för att användas till krut och kulor, som under striden gå förlorade och aldrig finna vägen tillbaka, så framgår deraf att detta land är 100 millioner fattigare, äfven om i bästa fallet några politiska fördelar skulle vinnas. De 100 millioderna äro dragna från arbetet och affärsverksamheten, och landet kan sålunda icke återfå sitt förlorade kapital genom annat än inskränka af sina utgifter, en ökad flit och en följdri om att upptäcka nya indrägtiga produktionsmedel. Denna mani för affärsverksamhetens utvidgning har för en längre tid frambragt lika stor kapitalminskning, som omkostnaderna för ett krig. De nu bankrutterade jernvägsföretagen äro ett slående bevis derpå. Great Eastern-, London-, Chatam Dover-, North British-, Great Westernoch Brighton-jernbanorna upptogo under åren 1861— 1866 — under form af obligationer, prioritetsaktier, vanliga aktier, lån och förskotter hos bankirer och andra — ett dussin millioner efter hvarandra, för att användas till en affärsutvidgning, som för närvarande och sannolikt på många år icke kommer att lemna någon nettoinkomst. Penningarne äro nedlagda 1 jordarbeten, bryggor, bangårdar, lokomotiver, sleepers, Wwaggons och egendomar, och de, som lemnade medlen, erhålla ännu ingen afkastning, emedan de beräkningar, på grund hvaraf penningarne utgifvits, befunnits falska och bedrägliga. Samma resultat i principen, om ock icke i så hög grad, visar det sig vid en stor del af kapitalföreningarne, som under åren 1861—1866 på aktieföretag af dylik art användes. Nio tiondedelar af dessa bank-, finans-, dock-, sjöfarts-, byggnadsoch handels-bolag, eller hvad de eljest må heta, ha slagit illa ut eller blifvit dåligt skötta, så att icke allenast all vinst uteblifvit, utan äfven slukat större delen af kapitalet. Overend, Gurney Co. (limited) erbjuder en tydlig illustration af sådana förluster. Man får icke förbise att dylika affärer på enskilda händer, under en god ledning, tillförene varit ganska ofta mycket vinstgifvande, då det konsortium, som åtog sig ledningen af aktieinnehafvares intressen, ofta nog genom oförstånd, försummelser eller lättsinniga spekulationer, bortsluddrade kapitalet. Paniken i Maj 1866 bragte dessa osunda affärer snart på fall. Årets dåliga skörd påskyndade sammanstötningen. Bankaktens suspension förlängde den höga räntefoten af 10 proc. dubbelt mot hvad tillförene i dylika fall funnits nödigt. Tyska kriget, fenier-upproret, kreaturspesten, koleran och det svåra regniga vädret — allt samverkade att stegra olägenheterna. Oredan i den indiska handeln fortfar redan sedan 12 månader, och man hyser sedan länge samma fruktan i hänseende till den kommersiella ställningen i Förenta staterna. Hela vintern herrskade misstroende mot jernvägarne och arbetsinställningarne, dertill må räknas ett ihållande ogynnsamt väder ända till slutet af April i år, samt ytterligare genast vid vårens början den hotande utsigten af ett krig vid Rhen. Under sådana omständigheter är det icke öfverraskande att vi från alla kanter mötas af utropen, att affärsverksamheten ligger nere och att det icke finnes penningar i landet. Det har aldrig varit så svårt som nu att indrifva fordringar eller erhålla betalning för vanliga vexlar, som dragas af grosshandlare på minuthandlare i landsorten. Manufakturoch kolonial-varuhandlare sälja mindre, emedan deras kunder ännu ha efterbetalningar att göra till det ena eller det andra aktiebolaget och fördenskull måste begränsa. sina utgifter. Affärsmannen i en fabriksstad kan icke betala, emedan hans kunder