Aftonbladet – 25 maj 1867, sida 3

ense om, att den med sin stora likhet med den pariska marmorn är att för många arbeten föredraga framför Carraramarmorn med dess korta, om sockerkompositioner erinrande korn. Handeln med denna tyrolska marmor torde inom kort finna en vidsträckt marknad. UTRIKES. FRANKRIKE. Det är nu definitivt beslutet, att sultan Abdul Aziz i början af Juli skall med en svit af 500 personer besöka Paris. Aftonmonitören anmärker, att detta är första gången en sultan besöker ett kristet land. Lagstiftande kårens presslag-utskott har nu ändtligen utsett sin referent. Af defem advokater, som voro i fråga till befattningen, har Nogent de S:t Laurent blifvit vald. ÖSTERRIKE. ! F3 Det tal, hvarmed kejsaren förliden onsKA öppnade riksrådet, var af följande lyelse: Ärade herrar af riksrådets båda hus! Med glad tillfredsställelse ser jag riksrådet äter samladt omkring sig. Följande min kallelse, hafva de dertill uppmanade konungarikena och länderna skickat sina deputerade, och jag väntar med tillförsigt af deras patriotiska medverkan nya garantier för rikets och alla de länders välfärd, som försynen anförtrott åt min spira. Hvad jag lofvade, då jag första gången på detta ställe helsade riksrådet, har oföränderligt förblifvit målet för mina sträfvanden ; uppförandet af konstitutionella samhällsinrättningar på en säker grundval är hvad jag oförryckt haft tör ögonen. Men just detta mål kunde ej uppnäs med mindre emellan den äldre författningsrätten och de genom mitt diplom af den 20 Oktober 1860 och mitt patent af den 26 Februari 1861 gifna grundlagar en samstämmighet erhölles, hvars uppriktiga erkännande från det ungerska konungarikets sida allena kunde försäkra de öfriga konungarikena och landsdelarne om dess fulla tillgifvenhet för kejsariket och gifva dem sjelfva en garanti för ett fortsatt ostördt åtnjutande af de genom dessa grundlagar förlänade rättigheter och deras tidsenliga utveckling. Tunga olycksslag, som träffat riket, voro ännu en allvarlig maning att lysena till denna nödvändighet. Mina bemödanden voro ej fruktlösa. Med de länder, som lyda under min ungerska krona, har en tillfredsställande öfverenskommelse blifvit träffad, som betryggar deras sammanhörighet med kejsarriket, freden inom landet och dess yttre maktställning. Jag hyser det säkra hopp att riksrådet ej skall vägra sitt bifall till denna öfverenskommelse, att öfvervägandet af alla hithörande förhållanden skall undanrödja farhågor, som måste hos mig väcka ett djupt bekymmer, om jag ej hyste den fasta öfvertygelsen att en redlig vilja från alla sidor skall gifva framoång åt sakernas nya ordning. Forntid, nutid och framtid mana till att låna en kraftig hand till det påbörjade verkets genomförande. Riksrådet skall, jag vävtar mig det af dess patriotiska hängifvenhet, försmå att i ett så hotande tidsläge undandraga sig uppgiften att raskt ordna våra statsförhällanden på den erbjudna grundvalen, för att i dess ställe söka uppnå ett mål, hvars fruktlösa eftersträfvande endast skulle skänka nya erfarenheter, men inga resultater. Riksrådet skall — jag tillförser mig det af dess rättvisa — ej underkänna de fördelar för Östervikes ställning i det europeiska statssamfundet, som skola härflyta af den af mig beträdda vägen och som redan låtit förspörja sig. Riksrådet skall — äfven derför är dess bepröfvade insigt mig en borgen — slutligen ej förbise huru sakernas nya ordning, på samma gång hon omger mitt ungerska rikes 1örfattningsenliga rättigheter och friheter med nya oomkullstötliga garantier, tillika måste ha till nödvändig följd samma säkerhet för de öfriga konungarikena och landsdelarne. Men förverkligandet af denna utsigt förutsätter som väsentligt vilkor befästandet af grundlagarne af den 20 Oktober 1860 och den 26 Februari 1861 i de länder hvilkas representanter nu åter ärol samlede. Derföre var alla landsdelarnes representerande i riksrådet ännu ett nöd-. vändighetens kraf. Men liksom den tanken l. varit mig främmande att vilja på minsta sätt: inskränka de särskilde konungarikenas och landsdelarnes frioch rättigheter, likaså är det äfven min afseigt att i förening med riksrådet gifva dem hvarje utvidgning af deras avtonomi som motsvarar deras önskningar och utan fara för det helas bestånd! kan gifvas dem. Framförallt skola med afseende på de med Ungerns representation träffade öfverenskommelser, sävidt de röra de gemensamma angelägenheterna, de ändringar som blifvit nödiga i mitt patent af den 26 Februari, jemte en lag om ministeransvarighet och en . de konstitutionella fordringarne motsvarande l. modifikation i 13, komma att föreläggas eder. Dertill skola sluta sig några andra lagförslag, isynnerhet de som blifvit utlofvade i mitt landtdagarne meddelade beslut : af den 4 Februari detta år. De finansiella l: angelägenheterna skola i framstående grad taga er uppmärksamhet och er författnings: enliga medverkan i anspråk, Rörande de sedan den sednaste sessionen tillgripna utomordentliga åtgärder, som genom utbrottet : af ett förderfligt krig blefvo en oafvislig nödvändighet, skola omfattande meddelanden blifva er förelagda. För det löpande årets behof vidtagas redan lugnande åtgärder, så att riksrådet, ostördt at ögonblickets kraf eller förlägenheter, kan egna sig åt lösningen af stora och för framtiden beräknade finansiella uppgifter, som i följd af de öfverenskommelser, som skola träffas med . min ungerska kronas länder, falla på dess lott. Hufvuduppgiften skall dervid bli att örja för att ingen del af riket blir öfverhöfvan betungad. Ärade heriar af riksdagens båda hus! Låt oss i dag, då vi gå att grunda ett fredens och endrägtens verk, kasta glömskans slöja öfver en nyss förfluten tid, som slog riket djupa sär. Låt oss behjerta de lärdomar hon gifvit oss, men i ett obrutet mod hemta kraft och vilja att återskänrka riket: lugn och välstånd i det inre, anseende och l: makt i förhållande till utlandet. Derför; har jag en borgen i mina folks trohet, som äfven i dagar af det högsta betryck aldrig li förnekat sig. Ingen hemlig tanke på vedergällning lede . våra steg. En ädlare tillfredsställelse vare oss beskärd. Om det genom det vi uträtta och 1 skapa alltmer lyckas oss att förvandla obenärl, j ; j l genhet och fiendskap till aktning och til! gifvenhet, då skola Österrikes folk, hvilken stam de än tillhöra, hvilket språk de än tala, samla sig omkring det kejserliga banåret och med gladt bjerta förtrösta på min stamfaders ord: att Österrike under den allsmäktiges beskydd skall bestå och blomstra till den sednaste framtid.? ; Talet afbröts ofta af stormande bifallsyttringar. 1