Aftonbladet – 25 maj 1867, sida 3

ej tagit några mått och steg för detta än damål, och uninen är sålunda ännu efter femtio år ett tunnt och föga starkt enhetsa RH I band. Emellertid är otvifvelaktigt, att numera Jen öfvergäång till ett bättre har inträdt; de förslag, som väckts att genom föreläsningar vid universiteterona och genom resestipendier för deras alumner bereda den bildningsIsökand: ungdomen i hvart och ett af del I förenade rikena ökadt tillfälle att lära känna Ide öfriga ländernas inrättningar och förhålIlanden, vittna härom. På samma gång öppna sig bättre utsigter för den inbördes spridningen af sådan litteratur, som ligger atanför allmänbildningens sfer. Och i samma mån, som man från det teoretiska stuI diet af hvarandras lagstiftning, politiska institutioner och medborgerliga lit i det hele, går öfver till de praktiska yrkanden och skola dessa utsigter mer och mer förbättras. Under sådana förhållanden torde det ej vara ur vägen att fästa uppmärksamheten på ett sådant arbete, som juris professorn Fr. Hallagers framställning at Den norske Söret, nyss utkommen på Mallings förlag i Kristiania (348 sidd. 8 0), och såsom bi hang innehållande den nya norska sjölagen ef år 1860 in extenso. När men betraktar beskaffenheten af den läsning, som här i landet gifver sig ut för att vara beräknad för folket?, för :e obildade, för dem som i ungdomen inhemtat endast en knapphändig folkskoleundervisning, samt jemför den med hvad i brödraländerna för samma ändamäl åstedkommits, kan man ej undgå en känsla af förödmjukelse. Vär folkskola saknar ännu — hvad Norges och Danmarks ega — en ändamålsenlig läsebok, och hvad den populära och prisbilliga litteratur angår, som skulle hos de äldre fortsätta hvad folkskolan grundlagt hos de yngre, så är det föga bättre bestäldt, ty vi kunna ej fästa afseende vid den föga läsbara och lika litet lästa s. k. ?Läsning för folket?, som utgifves af ett sällskap, hvilket näppeligen kan anses existera annorlunda än i form ef en namnförleckning med en prunkande rubrik och en mängd af ståtliga titlar. Norge har sin Folkeveny ett i de flesta hänseenden mönstergiltigt företag, och Danmark har, ennat att förbigå, den samling af Folkelesning, som vi härmed vilja avmäla. Utgifvaren af den utmärkta ?Dansk Maanedsskrift?, dr M. Steenstrup inlemnade i fjol till Dansk Folkeforenings representantskap ett förslag rörande utgifvande och spridning tilt särdeles lågt pris af en följd goda, folkliga skrifter; hans förslag mottogs gynnsamt af nämnda myndighet, som beelöt att dels med ett penningtillskott dels med ett förskott af nödiga medel vaderstödja en ) ermanent komite för folkuppwsningens främjande. Denna komite, som i gt verkar fullkomligt oberoende af föreningen och för närvarande består af dr Steenstrup, såsom ordförande, professor M. Hammerich, pastor Mörk Hansen, — alla utsedda af Folkeforeningens repreeentantskap — samt docenten vid Landbohöjskolen N. J. Fjord och riksdagsmannen N. Termansen, båda koopterade af de förstnämnda, trädde genast och energiskt i verksamhet. Den af dem utgifna Folkeltesning? räknar redan tre tusen och några hundra abonnenter. Hvad är det då, de haft bjuda de kunskapssökandes läslust? Vi skola uppräkna innehållet af de hittills utkomna fem häftena; denna förteckning är fullt tillräcklig att visa, hvad det är man vill, hur man fattat sin uppgift. Samlingen öppnas med några af Steen Steensen Blichers bästa beittelser, försedda med förklaringar af deri förekommande såväl främmande uttryck som jylländska dialektord. Nästa häfte innehåller en af kanslirådet C. F. Reinhardt utarbetad framställning af danska bondeståndets förtryck och förnedring för hundra år sedan, dess befrielse i slutet af förra och börjen ef detta sekel. Förf., som genom några småskrifter (tHvad Keemwpe vi for??, 4Polens Undergang? m. m.) hastigtf Skapat sig ett namn såsom populär författare, har här lemnat ett sannt föredöme af lyckadt skriftställeri för de olärde. Tredje häftet innebåller åtskilliga småstycken : Smaatreek om Fredrik VI; Sökampen ved Helgoland; Hjernens, Nervernes og Sanadsernes Virksomhed hos Mennesket; Hornkvegets Antal i Danmark. Det fjerde utgör en öfversättning af Egils saga, och det femte innehåller: Fodrejser i Mellemeuropas Bjerglande; Vore Pandserskibe; Fra min Skoletid; Hornkveegets Antal 1866; Bryggesteen. Vidare förbereder man utgifvandet af en barnbok med bilder, en visbok, en framställning af Slesvigarnes kamp för sitt modersmål, en samling danska kämpavisor, den Hindholmeka folkskolans historia, skolföresiåndaren Stephansens och missionären Stocktethslefnadsbeskrifningar, Europas nationaliteter o. s. v. Komitån följer den riktiga grundsatsen att ej blott anskeffa nya bearbetningar af sådana ämnen, som anses böra här afhandlas, utan ock aftrycka äldre saker, såsom t. ex. Eschrichts nyssnämnda skildringar af fotresor i mellersta Europa. Attden ock vetat väl välja sina medarbetare visa redan sådana namn som Reinhardte, kaptenlöjtnant Tuxens m. fl., och en granskning af artiklarne bekräftar denna på förhand fattade förmodan. Endast mot ett enda af småstyckena finna vi fog till anmärkning: den ultraloyaut6, som i karakteristiken af Fredrik VI:s föga intressanta eller betydelsefulla personlighet uppehåller sig vid en mängd obetydligheter, såsom t. ex. hvilken uniform klädde? honom bäst, kan visserligen ba sin plais i de menskliga dårskapernas historia, men förtjenar ej plats i en folkskrift för sina naiva utgjutelser. Såsom nämndt är, har komiten satt priset ovanligt lågt: under detta år utkomma sextio ark, hvilka lemnas subskribenterna till ett pris af 4 rdr rmt. Vi uppmana vår folkbildnings målsmän att göra sig bekanta med denna förtjenstfulla fotkläsning. Kanske skall bekantskapen tillhviska dem ett kraftigt: gå och gör sammaledes. Den af stadgan för våra elementarläroverk föreskrifna läsning af norska och danska språken och litteraturerna kräfver naturligtvis ej något grammatiskt studium, sådant som de främmande språken. Men visserligen är det i sin ordning, att lärjungen inhemtar de väsentliga grammatiska atvikelserna från hans eget språsz, hvilke. icke förutsätter någon nämnvärd tidsuppoffring; läraren bör derlöre ock ha gjort sig förtrogen med systerspråkets grammatik. För dessa olika ändamål erbjuda sig två mycket olika, men hvar för sig goda arbeten, nemligen Grunddrag af ordböjningen i det svenske og det dansk-norske bogmäl af Fr. Bajer, ett litet bibang om ätta sidor till Hammerichs läsbok och Eks ordbok, samt Modersmaalets Grammatik af J. Lökke, hvilken utmärker sig fördelaktigt genom enkelhet, redighet och bestämdhet. Hr Bajer har åsy!tat och, som vi tro, lyckats på ett så i ögonen fallande sätt visa de få och ringa olikheterna mellan de två bokspråken, att det måtte blifva klart, hur lätt det är för danskar, norrmän och svenskar att läsa åtgärder, hvilka deraf måste framkallas, : ri ej vwvrs OH ETPRMRMAS h L d sl ri hvarandras skrifter, samt huru lätt man kan på några få timmar bereda till och med ett barn tillträde till rika bokskatter med näring både för förståndet och för hjertat?. —