Aftonbladet – 25 maj 1867, sida 3

språket, ehuru genom långa årbundraden öfverväxt och skyldt af den importerade och med alla avuktoritetens medel utbredda och förfäktade tyskan, är ännu i denna dag en verkligt nordisk dialekt, vida mer nordisk län sjelfva danskan; det räkvar knappt 50 tyska ord, medan det innehåller öfver tvåtusen ord, ordformer och talesätt, som afvika från den nu brukliga danskan, men deremot noga ö.verensstämma med de fornnordiska, gammaldanska, svenska och norska språken. Hvad som vid minsta beröring med denna dialekt frapperar en svensk, -lär dess svenska pregel, denna alldeles eller i Idet närmaste bokstafliga öfverensstämmelse i med svenskan i en oändlighet af fall, der t L Md en svensk behöfver rådfråga lexikon rörande det motsvarande danska uttrycket. Vi ha, redan då Koks arbete, försa delen, utkom, I fäst uppmärksamheten härpå, och vilja derIföre blott anbefalla hr Sturtzenbeckers artiIkel till deras begrundande som, utan att -Ikunra befatta sig med etudium af Koks källI skrift, önska erhålla en öfversigt af ämnet. I Författarens slutord må ännu bifogas: Emellertid? — säger han -— är det land, der detta nordiska språk talas af hela den stora befolkningen, numera ett preussiskt annex, lefvande på tyska embetsmäns nåd, representeradt — icke inom det skandinaviska statsområdet, utan i det nordtyska parlamentet! Vill man uppriktigt säga, att derJhän har det kommit genom våld, genom styrkans tillfälliga rätt, genom öfvermaktens sic volo, sie 1mbeo?, så hafva vi åtminstone Irent spel och ett exempel för oss, af hvilket Jvi alla kunua något la ära; ordar min åter här om någon nalionalitetens rätt, då är det I hån och en jesuitism, som öfvergår hvarje Jannan Ty aldrig har val ordet nationalitet? blifvit mer oförsynt missbrukadt, än då det i tyska statsmäns mun blifvit begagnadt såsom argument för BSlesvizs inkorporation. Att Prektificera gräns det jär hvad Preussen är i stånd till att göra på I detta häll, att fortfarxnde hålla hela Slesvig undertryckt eller, om man hellre vill kalla det, organiseradt? såsom tysk landsdel, det är hvad Preussen måhända äfven skall förmå, så länge ingen mäktigare hand höjer sig deremot, men att här för verlden framvisa mer än en liten bråkdel af tysk nationalitet, det är hvad ingen makt på jorden hittills lyckats och svårligen ännu på giskt och bur systematiskt? som helst. Ty protesten ligger i folkets språk och detta letver, när allt annat ligger i grus; det är murgrönan bland ruinerna, det är gräset öfver giafvarna?. Universitetsadjunkten Odhners uppsats ?Om nationalitetsprincipen, med särskildt afseende på Nordenfutreder på ett särdeles lyckadt sätt de missförstånd, som gjort och ävnu göra sig gällande med hänsyn till denua vår tids största och betydelsefullaste politiska id, och belyser från nya synpunkter dess mest framstående sidor — allt i en enkel och populär form, som gör framställningen för en och hvar, som förfogar öfver de måttiligaste förutsättningar af historisk insigt, fulit åtkomlig och begriplig. De företrädesvis sig cå kallande praktiske? män, vilka mena att det praktiska är så mycket som möjligt skildt ifrån eller rentaf motsatt hvad de benvämna vackra ideer?, skulle här kunna inhemta, att det just är författarens idealistiska ständpunkt, som ät hans framställning förlänar ej blott dess behag, utan ock dess — praktiska sanning. Kopten Markells föredrag å det politiskt skandinaviska mötet förliden sommar Om ett gemensamt förevarsväsende för de tre kandinaviska rikena? sluter sig till samme författares bekasta afhandling om den tilllänge skall kunna lyckas åstadkomma, förtyskningsa, betet må för öfrigt gå hur ener-1. ökning i försvarskraft, som den skandinaviska halfön kan ernå genom anslutning till Daursark. Vi behöfva blott fästa uppmärksamheten å detta vigtiga bidrag till belysning af en fråga, som i närvarande ögonblick i högre grad än någonsin sysselsätter den allmänna uppmärksamheten och, ej längre innesluten inom fackmännens krets, tränger sig på ej blott folkrepresentanterna, utan på enhvar som har den aktive medborgarens rättigheter att utöfva och pligter att fylla. Sedan folkhögskole-föreståndaren F. Bojeen i ett föregående häfte af Nordisk Tidskrift lemnat en orienterande framställning af den danska folkhögskolans allmänna uppgift och verksamhet, har en annan af sakens varmaste vänner och förfäktare, löjtnant F. Bejer, i näst sista häftet framställt ett välskrifvet förslag om upprättande af en Nordisk folkhögskola?. För att i största korthet gifva en föreställning om hvad författaren åsyftar, anföra vi här de af honom föreslagna undervisningsämnena. Historia och geografi: verldshistoria i allmänhet och Nordens isynnerhet; allmän jordbeskrifning, särdeles Nordens. Modersmålet : ordets bruk i tal och skrift; språläran på dess n. v. utvecklingsståndpunkt, emellanåt med hänvisning till landskapsmålen, och å särskilda timmar svenskt skriftspråk för danska och noreka, samt danskt-vorskt för svenska lärjungar; nordiska fornspråket, så att dels de nyare munarternas utveckling derur blir åskådlig, dels en lättare saga utan svårighet kan på egen hand läses af lärjungen; kort öfverblick af språkhistorien, litteraturens. isynnerhet skaldekonstens historia. Statslära: de nordiska rikenas Dp. v. statsförfattningar och till en del förvaltning med historisk inledning; grunddragen af folkrätten; statshashällningslära; nordens statistik. Slutli gen tänker sig förf. att man, isynnerhet om folkhögskolan anvlägges i närheten af ett landtbruksinstitut af hvars föreläsningar och öfningar man kunde begdgna sig, äfven kunde införa naturvetenskap, åkerbrukslära, landtmäteri 0. 8. v. Hvad platsen angår, yttrar förf., att en af de nordiska universitetestäderna bör blifva folkhögskolans säte. För öfrigt hänvisa vi dem, som ega blick och hjerta för folkbildningens stora angelä genhet, dels till förf:s egen uppsats, dels till hans artiklar om de danska folkhögskolorna i detta blad (n:r 257 och 267 förlidet är), dels till hr Bojsens afhandling om folkhögskolan i Juni-Julibäftet af Nordisk Tidskrift för 1866. Slutligen fästa vi uppmärksamheten å tvenne uppsatser om riksaktens revision, den ena af Orla Lehmann, den andra af utgifvaren, båda i hög grad märkliga. Vi vilja emellertid ej här inlåta oss på vare sig en redogörelse för eller ett bedömande af dessa uttalanden, då vi inom kort få anledning att återkomma till dem af annan anlednirg och i ett annat sammanhang. Af samtliga de periodiska skrifter, som för närvararde utkomma i de nordiska länderna, följer Nordisk Tidskrift den litterära produktionen med ojemförligt största fullständighet, liksom den äfven tvifvesutan har de största krafterna att förfoga öfver för detta ändamål. Mera utförda recensio ner och anmälningar af vigtigare litterära företeelser finna i allmärhet sin platsi månadshäftena, medan sådana endast undantagsvis inflyta i tidskriftens sedan detta års början särskildt utkommande Tilläggsblad (hittills 9 n:r in qvarto), der litteraturöfversigter, mera kortfottadt redogörande för bok marknadens öfriga artiklar, ivrymmas jemte politiska bref från Stockholm, Kristiania, jöbenhavn och Slesvig, polemiska uppsatser m. m. De sista häftena innehålla recensioner af nordisk poesi (Chr. Richardt, F. Hedberg, V. E. Öman, Acharius?, J. Lie, Th. Kjerulf, R. Erlandsen, Chr. Jansan ÅA ND ViniaY anmäld af — nh. AD I JR kän JR KA Fi bi i OO US bre wa 4 OD 00 4