, garen af alla skånska städers borgare, Me kan alltså hoppas att liknelsen, då nog : jär och penningar hunnit samlas, skall kon I pletteras. — Och visserligen uppträdde Mag nus Blix ofta med mycken skärpa och ovilj jemot aristokrater och aristokrabater;? e ovilje, hvari vår Blix ej har någon del Mev äfven den gamle M. Blix lät sig j Jaf sitt aristokrat-talande icke förhindra hvarken att uppträda med äreminnen öfve aktade aristokrater (t. ex. R. R. Scheffer) eller ens att, efter eget inbjudande, funger såsom general Pechlins advokat. Men allt tager ett slut — äfven ett lång randigt föredrag. Då åhörarnes uppmärk samhet sjunkit som djupast under nollpunk ten, väcktes de domnade af den mennisko vänlige ordförandens hugnande budskap, at sexan var färdig. Den gamla svenska su pen satte punkt för föredraget. Lefve In sulin! Men Insulin är ju död? Han skulle väl e jest, tillsammans med hrr David och Jöns utgjort det tremannaråd, som nu styrt sven. ska folket och riksdagen! Eller, om man, med särskild hänsyn på vår gamla fyrdel. ning och jå den änvu äldre fornnordiska gudasagan, som låter fyra dvergar uppbära bimlen, skulle i stället velat hatva fyra Atlanter, som på väldiga skuldror bära Sverge, så skulle vederbörande ju såsom fjerde man kunna ha adjungerat vår store... men tyst, inga namn! Men är Insulin verkligen död och förgäten? Har månne det nu lefvande yngre slägtet ingen kunskap om de högtider af skratt, som Insulin och hans skrifkunnige vän H beredt deras fäder och fädernefränder? Konungen dör aldrig; kan ej samma konungsliga prerogativ tillbördas hvarje stor man, samt sålunda äfven Insulin? Jo! Le roi est mort, vive le roi! Det är uttydt: Insulin är död, lefve Insulin! Ja, Insulin lefver! Hans ande återgår i det yngre slägtet, statsekonomer och repetitörer, om ock ännu ingen mäktat fullt så som den store föregångaren föra våra runor med äran och ifra för sjelfspillingars begrafning?.