organiserade sig der och hvar, sa 1 hufvuc staden som landsorten, filialkomiteer för a understödja välfärdsutskottets bemödander samt väl äfven för att gifva det behöflig fingervisningar och egga till starkaste mö liga kraftyttring. I dylikt syfte höllos sam mankomster, dels offentliga och äfven fö olika tänkande tillgängliga, dels mera en skilda, slutna för mängden, beräknade en dast för dem som görat skola. Begge sla gen af sammanträden voro naturligtvis för knippade med flitiga talöfningar samt äfve: med nödtorftig lekamlig förfriskning. Huru vida rysvärdt tillämnade opinionsyttringa kunna tillverkas, eller torka in, är änn svårt att säga; dock tyckes det som ekull dessa opinionsyttringar, om de ej renta torka in, blifva dränkta i ordflöde, samt alla hänseenden alltså förfelade. Landet: nöd? och jordbrukets betryck? gifva rikt ämnen till talöfningar och popularitets fiske — till några opinionsmiddagar ha de. oss veterligen, ännu icke gifvit uppslag, i trots af det ga.nla, ofta besannade ordsprå. ket att det går lättast att ?skråla om Jan. dets nöd vid yppighetens fester?. Den som skrifver d tta har varit åhörare vid en eller annan offentlig sammankomst, samt äfven, utan sin förskyllan, fåt! del af hvarjehande, som förljudits? eller ?utdun stat? från en och annan af hättebrödernas slutna sammanträden. Hvad han om de sednrare förnummit, anser han sig icke här böra omtala. Deremot har han blifvit starkt frestad att skildra några drag af en offentlig sammankomst samt att, med anledning af hvad som passerat, kasta några grillfängerier på papperet. Sammankomsten eger rum i en svensk provinsstad. Samlingen är temligen tal ik, ehuru hvarken så stor eller så sammansatt som man väntat sig. Sammankomsten öppnas af en på förhand utsedd starkt protektio nistisk ordförande, hvilken börjar att ösa öfver samlingen ett flöde statsekonomisk visdom ur en för ett par år sedan konstruerad, men aldrig rätt uppmärksammad och na redan bortglömd visdomsbrunn. Men flödet vill icke lätt falla någon i smaken: vare sig att det har någon oangenäm bismak af opiater, eller att det förefaller allt för grumligt. Alltnog — äfven de mest rättrogne protektionister vilja icke medgifva att denna källa är någon Castalisk, huru mycket än dikten — den naiva, omedvetna, redbara dikten — flödar ur hennes äder; och de vi.ja naturligtvis ännu mindre medgifva, att dikten är ett oskiljaktig bihang icke blott till all hufvudlös, utan äfven till all ensidig statistisk beråkning. Men äfven den talangfullaste och mest nitiske ordförande kan ej ensam skapa en opinivasyltring. Ordföranden, som tvifvels utan kunvat hålla på i oändlighet, om han blott rådför! sitt nit och sin förmåga, ville i den goda eakens intresse äfven framkalla andras yttrandev, och bejdar sålunda sin vältalighet, för att lemna ordet åt en annan af de betryckta landtmännens sakförare. Man får nu höra ett långt anförande, icke utan talang hopkommet : man undfägnpar med en målning af landets tillstånd, som, långt ifrån att ha något gemensamt med de så kallade blomstermålningarne, är hållen ?grått i vrått?, utförd med bred och rask pensel. Anförandet åböres med stor uppmärksam het. Men bifallsyttringarne uteblefvo. Sedan ordföranden åter hejdat sin svada och lemnat ordet åt en annan, icke påräknad talare, hördes äfven denre med stor uppmärksamhet, då han på siående fot-gendref åtskilligt af protektionistargumenterna. Detta väckte så mycket större uppmärksamhet, som talaren länge ansett såsom en moderat protektionist; och mängden kan sällan för stå att man kan vilja göra rättvisa äfven åt möjliga antagonister, uppträda mot öfverdrifterna hos dem, med hvilka man i mycket sympatiserar, samt, i korthet sagdt, utan afseende på person kan vilja ha kyrkan ställd midt i byn och dettu erkändt för detta. — Tal och svar vexla en kortl: stund. Ordföranden tiger åter till ordet, l, och vattenösningen hotar ånyo — men nej, ordföranden är en i grunden mennisko-. vänlig person, h jdar sig plötsligt och bjuder, för onvexlings skull, på ett glas punsch. . Allmänt bifall! Men föredraget börjar åter. Det finnes i: eanrättningar som aldrig kunna göras smältbara eller smakliga, hvarken med spirituela ! eller spirituösa tillsa!ser. Tyvärr uteblefvo alla de muntrande episoder, som man haft någon anlednicg att vänta sig. BSangviniska förhoppningar om sådana bade bestämdt ditlockat några, som blefvo svikna. Man hade t ex. väntat att ordföranden, som med berömlig vitälskan ifrar för skogshushållniogen, liksom för aila landtbrukets binäringar, skulle kommit in på skogen — och att detta tilläfventyrs skulle föranleda någon fackman att uppträda för at, i ett tal af visdom fullt Med korta kärnspråk, klingande som svärdshugg?, beriktiga eller vidare utveckla det sagda; man hade boppsts att två väldige, et cantare pares et respondere parati, skulle inlåtit sig i ett ridderligt tornerande. Men istet af allt detta! ?Segt com gummi elasticum? fortgick föredraget: Tavtologie insmygs visst i Teologie, Hvad då att jag Oekonomisk derfrån ej fri. Sorn floden uti sitt lopp, Böre vi snällt muntra opp Syndarena ur deras förtviflan. äringarne ur deras förilan. Jag har, som Svensk, försvurit ränker, Men det allmännas väl påtänker Och Taddelmässaren ej skänker, När han af missförstånd framblänker. Dock — hvart föres jag hän? Jag citerar ord, som icke voro vår talares, ehuru de visserli en antyda talets andemening; oro, med diplomatisk noggrannhet aiskrifoa efter Haquin Bager. Jag kan ej bjelpa att ordföranden för dagen och den rättslärde aörfattaren til! det nyss omtajta aniörandet, genom eu ganska naturlig id association komma mig att tänka på den rimmande finansieren Haquin Bager och den blixtrande häradshöfdingen Magnus Blix. Hvilka slå ende likheter! Och likväl en så fullstän dig originalitet, en sådan frånvaro af all imtation! Visserli.en finner man, i stället för den äldre Bagers episka lugn, hos den yngre statshushållaren en lyrisk-dityrambisk lygt, som icke sällan erinrar om sjelfvastc! tullnären Mathias Bjugg. Men måhända förklaras den äldre Bagers episka lugn dels af hans mera framskridna älder, des ock få N Hr