Aftonbladet – 23 maj 1867, sida 3

— En lappfamilj från Åsele lappmark har i dessa dagar uppehållit sig i Upsala på väg till Stockholm. Den består af 3 personer, en lapp, 50 år gammal, med en 10-årig dotter och en 30årig, ogift kusinsdotter. De sågo hyggliga och välbehållna ut och hade väl reda på sig. Den 10-åriga flickan var för sina år rätt storväxt och hade gått i skola så att hon kunde godt läsa. Den 30-åriga qvinnan syntes ha en bastant kroppsbyggnad, såg frisk och duktig utsamt var gladlynt och språksam. Karlen, som såg nykter, pigg och förståndig ut, var till figur och utseseende den jemförelsevis oansenligaste medlemmen af sällskapet. Då man frågade dem, huru de, som sinsemellan alltid talade lappska, dock kunde alldeles obehindradt och mycket rent tala svenska, svarade de genast. att det kommer sig af de många skolor, som nu äro inrättade i lappmarken?. De hade på skidor rännt hela Pvägen till trakten norr om Gefle?, och hade den unga flickan hållit jemn fart med de äldre. Andamålet med deras resa var att söka få tala med kungen för att hos honom få hjelp mot den undergång, hvarmed lapparne hotas af nybyggarne. Dessa seduare undantränga nemligen de förra med hvarje år allt hårdare inpå fjellen och beröfva dem betesmarkerna för deras renhjordar, så att om detta våld mot landets ursprungliga invånare finge fortfara, blefve det, yttrade lappgubben, snart slut raed hjordarne och dermed också med lapparne. Mycken skada tillfogade särskildt nybyggarnes hundar lapparne, derigenom att dessa hundar jagade och beto ihjäl de små renkalfvarne. Icke ringa voro de förödelser, som på så sätt gjordes. När nu hvarken prest eller länsman förmådde skydda dem mot nybyggarne, ville de söka hjelp hos kungen. (v. P.)