Aftonbladet – 23 maj 1867, sida 2

En timma? Och sedan?? Sedan? Jag maste ställa mig till disposition för lageos tjenare.? Den olyckliga qvinnan satte handen för hans mun och ropade utom sig: ?Nej, nej, säg icke ut... En timma! och det är redan längesedan han gick! och om några minuter skall man komma och söka dig... rycka dig ur mina armar, Bergeret! ... Oh! nej, jag vill icke att du går i fängelse, jag vill det inte!? Han slog sin arm omkring henne och sva. rade dyster och beslutsam: YJag vill det icke jag heller: Hon höll på att ropa: Du tänker döda dig; döda då mig först! Men klokhetan tillslöt hennes läppar. Han skulle då hafva anat att hon hört allt. Han skulle misstro henne. Hon teg. Hennes man återtog: Hör mig, Louise. Man skall komma och taga allt som tillhör oss, allt som finnes här. PNåväl?? ?Du får icke vara närvarande vid detta bedröfliga skådespel. Jag vill icke att man finner dig här. Lemna detta hus.? Louise såg honom rakt i ansigtet och avarade lifligt: Med dig... ja... genast, låt oss gål!? Hr Bergeret gjorde en rörelse af otålighet; men vid anblicken af den tröstlösa uppsynen hos henne, som han älskade så högt, lyfte han sina ögon mot himlen och fort satte: ?Gå med Claire, med vår dotter. Gå till din syster. Jag skall scart låta er höra utef mi Och du?? Dessa två ord, yttrade med hela ömheten hos en qvionna som känner sin länge bepröfvade makt, förorsakade honom en rysning.