Aftonbladet – 22 maj 1867, sida 3

utlemna sammanräknadt 72,000 18 rågmjöl och 9600 i:r råg mot betydligt lägre pris än inköpspriset ). Den kronan förbehållna bränvinsbränningsrättigheten i Carlskrona hade från 1813 på 5 är bortarrenderats till ett bolag mot 5000 rdr årligen; detta kom snart på obeständ och befriades från kontraktet. Magasinsdirekt onen anhöll då att hvarje i staden mantalsskrifven person måtte åläggas årligen uthetala 6 runstycken såsom ersättning för berörda förlust, då bränvinsbränningsrättigheten dock skulle på staden öfverlåas, hvilket likväl ansågs vädligt i anseende till örlogsflottans der belägna dyrbara hus och förråder. I stället berättigad sinsdirektionen att der låta törsälja bränvin, hvadan 20.000 kannor ditfördes 1816, men blefvo osälda, evär priset derå var bietydligt högre än det hvartill dylik vara af enskilda personer i orten såldes, hvilka allevast sågo sigtill godo, men ej togoi betraktande statens dryga utgifter för anskaffande ar det bränvin som magasinsdirektionen ditsändt?. 1 flera orter hade äfven större jordegare af hvilka magasinsdirektionen det minst väntat, sammansatt sig och uppdrifvit spanmå prisen genom konstlade medel, så att inköpspriset snart befunnits vida högre än det i verligheten gångbara? — och fastän uttryckligen föreskrifvits att två nycklar till kronans megasiner skulle af utsedda magistratspersoner förvaras, och änskönt dessa hade arvode för det att de vid aila inoch utmätningar skulle vara tillstädes, så tilläts magasinsförvaltaren att om händer bafva alla nycklarne, hvarivenom han vid intägten mätte och vägde rundt, men deremot vid utlevereringen använde ett motsatt förfarande. Enligt officiel uppgift till 1815 års statsutskott hade magasinsinrättningen fordringar i Finland till ett belopp af 507,000 rdr banko. Ozktadt af svenska generalkonsuln Bruncrona antörda påminnelser om Jiqvid, och fastän hen flera gånger i sådant ändamål vändt tig till generalcuvernören och denne på finska senatens befallning atsändt handlingarne, som styrkte krafven, till dereepektive landsböfdingarne medförde dessa ätgärder ingen verkan. Af kommerserådet Björnberg hade magansdirekxtionen 1817 en sammanräkvad fordran af 66,000 rdr för innestående arrendeafgifter för den till honom upplätca bränvinsbränningsrättigheten i Götebor Öiver den wställ:a ofskrifoiog ten å spanmäl som till magasinerna inkommit kuode ingen säker kontroll utöfvas, hvarigenom staten ådrogs betydlig förlust, och en industri bedrefs som var i hög grad demoraliserande. Det befanns t. ex. att då rågmjöl skulle utlemnas för armens behof, men ej fanns i lager, så utmålies råg istället, dervid afskrifningsprocent beräknades på begge artiklarne. Derigerom attkronans magasiner flerstädes ?voro eller gjordes fuktiga? så blef både spanmålen och brödet till volym och vigt större vid utän vid inlemnandet, 0. e. Vv. I den till 1817 års riksdag afgifna statsrevisionsberättelsen anföres att innan en bestämd instruktion blifvit för magasinsinrättningen utfärdad — sådan saknades verkligen — blir det omöjligt att vänta enhet och system i inrättningens företag eller kraft och verksamhet uti dess styrelse. Ja!revisorerna anse sig böra öppet förklara den öfvertygelse, som de ega, att om bestämda principer för rörelsens bedrifvande, efter ett riktigt förbållande till inrättningens fonder hädanefter som hittills, skulle saknas, det vore vida bättre att låta densamma upphöra?. Af samma revisionsberättelse kan dock ej inhemtas något om allmänna magasinsinrättningens verkliga ställning. Emellertid var det gitvet att denna inrätt4; ning, som af föregående riksdag ansetts utgöra ett räddningsmedel i det då rådande betrycket, vid påföljande riksdag (1817—18) då betrycket än mera ökats, skulle med än mera intresse omfatias, och statsutskottet föreslog äfven, dels anvisardet af en ökad fond, dels andra åtgärder i hög grad märkliga. På riddarhuset företogs ärendet den 2 Juni 1818. Diskussionen öppnades af grefve J. H. Gyllenborg, som hufvudsakligen gillade hvad utskottet föreslagit både i afseende på fondens tillökning, och deri att utländsk spanmäål endast i yttersta nödfall borde få införskrifvas och blott af magasinsdirektionen, dock borde alltid förut ett spanmålsupplag af minst 300,000 tunnor finnas att tillgå för oförmodade b:hof, och deraf borde utom till vårutsäde intet afyttras förrän de två sista månaderna före den nya skörden, då resultatet af densamma mel temlig visshet kunde beräknas; förutsågs då missväxt ckulle åtgärder för ytterligare uppköp vidtagas och pröfvas om bränvinsbränningsförbud borde utfärdas. Tvifvelaktigt vore, om, på sätt magasinsdirektionen föreslagit, inköpspriset skulle om hösten sättas lägre än längre fram, ty dels kunde hända attingen epanmål erhölls och dels att den i bränvin förvandlades; bättre vore att gevast bestämma priset så högt som det under löpande året kom ait gälla. Då icke mer än 160,000 tunnor otorkad spanmål i de befintliga magasinerna kunde förvaras ville talaren att magasiner skulle hyras, och afstyrkte derföre bifall till nya magasinsbyggnader som komme att kosta 2 å 300,000 rdr; ville dock anslå medel till två torkinrättningar på försök. Af de större jordegarne borde bety ligare partier uppköpas med skyldighet att dem förvara, hvarigenom mpegasinsbyggnader gjordes öfverflödiga. I sjöstäderna borde de största upplagen samlas, allmogen befrias ifrån sädestransporter i otjenligt väglag och noga tillses stt spanmålen forslades till de orter der den bäst behöides. Wadstena slott borde till magasin användas — och regeringen anbefalla länsstyrelserna att uppmana till enskilda sockenmagasiners inrättande. På kredit och till högre pris borde spanmål endast med stor förs gtighet utlemnas. Allmogen befanns redan skuldsatt till magasinsinrättningen för mer än en half miltigas, att då skörden utföll knappt lösa tionucsnanmålen. Uttslades betänkligheter mot förbud: ett införskrifva spaamål, hvarigenom priset på inhemsk vara kunde uppdrifvas, så reglerades det då flera hund:atusen tunhors upple; ejitid borde finnas att tillgå, hvarigenom priset regleradeg och frissteerint korrigeradas derigenom at: KLORANs epanmäl till lägre pris blef afyttrad Kn Greive Adolf Göran Mörner ansåg sig ej kunna ingå i någon omständlig pEbfoing ar betänkandet, men hade isynnerhet fästet sig vid en punkt deri, som talaren ansåg berevisorer skulle i vissa fall ega rätt att hos benkofullmäktige inhibera utbetalningen ser påbjuda återbetalningen af magasinsdirektioneas kreditiv till så stort belopp att endast halfparten Äterstgd. Antivgen är kreI ditivet envändt till spapmälsutiåning åt be höfvande, och då kumna desoa lår epdast successive återfordras, eller är det användt till spanmålsuppköp för att hindra ett för .) Konungen och kronprinsen hade dessutom af Å egna medel på sommaren 1817 uppoffrat j 45,000 rdr bko för att till de fattigas i hufq vudstaden bästa hålla groft bröd i lägre pris. ll Ännu i Januari månad 1868 fortsatte kr lion rdr banko. Räntegifvare borde berättänklig, — den nemligen, att rikets ständers l: ÅA DA MAL MM — A AF FK F P v Km rv m Bm IA vv PER