Aftonbladet – 22 maj 1867, sida 2

med allt detta finner en plats med fyra eller fem tusen francs lön.? En kassörsplats!? hånade Kirschmark. Kassörs... må vara.? Ni får den om jag samtycker att icke bysätta er... det är möjligt... men jag bysätter er.? Köpmannens ögon började blifva blodsprängda, Ett ögonblick trodde Bergeret att han skulle rusa på detta odjur och qväfva honom emellan sina armar. Men detta skulle vara att kasta de sinas namn åt det allmänna föraktet, att trampa deras framtid under fötterna. Han egde det otroliga modet att säga: Måhända skulle ni göra bättre uti att vänta. Jag förbinder mig att icke använda af min förtjerst mer än det rent nödvändiga för att födå min familj, och lemnar er resten.? Mycket bra! Vänta!? svarade Kirsehmark under afbrutna skratt, som kunnat göra ett helgon ursinnigt, vänta! ni har en hustru och ett barn! Det oundgängligt nödvändiga för tre personer, under förutsättning att de lefva så sparsamt som möjligt, lik-: som jag, då jag började, är två tusen ett hundfa frangs, eller sjuhundra francs för! hvarje person. Den söm af fyraiuisen ger ut tvåtusen etthundra, har ieke mer än nittonhundra i behåll. Det är således hvad ni erbjuder mig: nittonhundra francs om året, tills er skuld blifvit betald.? Min herre!? ?Mycket vackert! Ni gifver ea vexel på sex manager och ni begär femtiotvå år, sju månader och fem dagar för att betala den. Jag vill icke tala om räntorna, som uuder dessa femtiotvå år sju månader och fem dagar icke skola underlåta att öka kapitalet. Ni är icke kräsmagad, ni!?