Aftonbladet – 22 maj 1867, sida 2

det djupaste förakt. Låt bli att hafva hustru och barn, och haf i stället penningar, det vore bättre för mig... och för er.? ?Min herre!...? ropade familjefadren och gjorde en hotande rörelse mot sin borgenär. Hvad? huru?? yttrade denne med största lugn. Herr Bergeret sönderslet sitt bröst med sina naglar. Han hejdade sig och sade stammande: Min herre! det betyder mer än ni tror, ty utan denna qvinna, utan detta barn, svär jag att jag i detta ögonblick icke skulle bönfalla hos er!? irschmark steg upp. Detta är allt hvad ni gifver mig i betalning? Ord! Farväl! Jag har tagit mina mått och steg... tag ni edra.? Och han ämnade gå derifrån. Med honom försvann den olycklige köpmannens -sista hopp. Han förödmjukade sig derföre ännu mer: — PFörlåt?, sade han innan den obeveklige bankiren lagt handen på dörrlåset, Pförlåt! . Båsom jag skref till er, har jag ett förslag att framställa till er... i vårt gemensamma intresse... förstår ni mig? ?Fullkomligt?, svarade den andre, och vände om från dörren; jag är icke någon åsna... I vårt gemensamma intresse, det vill säga att det är fråga om att betala... jag hör er.? Herr Kirschmark?, talade Louises man hastigt och feberartadt, jag är fyrtio år, jag är stark och arbetsam, Trots min motgång kan ingen bestrida mig affärsskigkli; ee? ?Det är sannt!? svarade bankiren, Pehuru sanningen att säga, skickligheten i affärer består uti att vinna andras penningar, men icke att förlora sina egna.? Nåväl om pi samtycker att icke arrestra mig, så är det icke omöjligt att jag