Aftonbladet – 18 maj 1867, sida 2

mm nn mig först : mina tjugoåriga vänner; men ingen utaf tem ville eler kunde bjelpa mig. Det var natrligt! Då jag icke visste någon annan utväg, uppsökte jag en bankir med temligen dålig rykte och som sades låna olyckliga köpmin penningar, som ofta voro mycket osäkra oh följaktligen mycket dyra.? Nåväl ?7 ?Han sade till mig. Ni måtte således vara mycket illa teran för att komma till mig, ni, en hederkg karl? Men det gör detsamma; jag tror er vara skicklig, och jag vågar. Se här äro penningar; men, då ja i denna affär dar stor utsigt att förlora, s vill jag också safva utsigt till vinst. Underteckna derför ervexel på hundratusen franes på sex månader? Store Gud ! Och kom i låg att betala på förfallodagen, eljest lagsiker jag er, säljer edra. varor och häktar e: sjelf.? ?Du skref icke under denna vexel!? ropade den arma hustvun ångestfulli Det gats mig sex sänaders Tädram , olyckan kunde tröttaa att förfölja mig. det gick icke så.? Öch vexeln är nu förfallen till betalning?? frågade Louise allt mer och mer darrande. ?Jag saknar ella bjelpkällor!? fortsatte köpmavnen dystert, ?min fordringsegare har lagsökt mig. Jag har begärt ett uppskof, men han var obeveklig. I går erhöll han slutligen arresteringsorder, och underrä.tade mig att ban ämnad: begagna sin rätt, om jag ieke betalade i dag.? Hustrun blickade på sin man; hon slog; derpå ned ögonen och yttrade så sakta hom kande: Har du icke tänkt på att fly? (Forts.)