DE OSYNLIGA I PARIS, ) Ar GUSTAVE AIMARD. Öfversättning. FÖRSTA DELEN. Det kära barn, som ni anförtrott ät mig, som ni-ställt under mitt beskydd?, — och under det hon talade, bäntydde hon på den unga flickan, hvars blyga och skygga väsende bekräftade hvarje hennes ord — borde enligt vår gemensamma önskan berätta er sin och sin familjs historia.4 Mycket riktigt, hertiginna, och trots den smärta som denna berättelse måste uppväcka i frökens hjerta, är denna berättelse pödvändig, oundviklig. 4Vi hafva tänkt på samma sätt, hon och jag, fortfor hertiginnan. Men då jag frak tade att hon skulle sakna styrka att 4!1. olutot deraf, har jug edt nettet skriftligen uppteckna hågkomsterna olyckor, som drabbat hennes barndom utan att utelemna den minsta detalj. Önskar fröken sjelf uppläsa dessa minnen för mig, eller vill hon att jag genast genomögnar dem?4 Hon skall läsa dem, min bästa grefve. Det är nödvändigt att herr öfverste Renaud och jag sjelf icke förlora något af denna gripande berättelse, för att icke rygga till ) Se A.B. n:r 11—13, 15—17, 19, 2, 23,24, 27. 29—39, 42, 44, 45. 48—50, 53—57, 59, 61—63, 66—68, 70, 73, 75, 77, 78 (A), 79, 80, 82, 83. 84, 87—89, 91 (AI, IA), I5—97, 100—103, 108, 107, 109 och 111.