Aftonbladet – 17 maj 1867, sida 2

ARG al MITRIL Ae of Valve av BR 24 bevis på att Egypten följer med vår ti05 vigligaste fråga, som är: konsten att på en minut förpassa några tusentals menniskor till ett annat lif. Der se vi en utställning från en egyptisk fabrik för linneväfnader. Fabrikaterna kunna visserligen icke täfla med de europeiska, men man ser dem med stort nöje; som en god början till industrielt lif: a Här är en salong der man expoböröt ör egyptiska mnationaldrägterna. En arabisk köpman står der i sin rendiga kaftan och hvita turban. Bredvid honom se v: en negress, uppasserska på ett kafö. En abys sinska räcker fram tobakspipan och småler åt oss. Några kopter och fellahs fullborda salleriet har Egypten en intres Ining af jogtoch fiskredskap Som vakter postera två negrer, etil och en konstgjord. Den sistnämnda f nar mesta uppmärksamheten. Det är en neger från öfre Egypten, en bild af dem som eskortera eifenbenskaravanerna. Öfver axeln bär han sin båge med sensträngen och 1 kogret hvila skarpa pilar med hullivgar. En kolossal elefant står der red höjd seabel. På ryggen bär han en förgylld kupå med tält slutna gardiner. Det är haferi? skönheter som äro ute på resa. Skada alt elefanten är så hög att vi icke komma åt att glänta på de afundejuka gardinerna. Men kanske är det bäst att icke se ditin, ty derigenom är illusionen räddad, och vt kunna drömma om ringlande lockar, blistrande ögon och undersköna former. Nu gå vi ut i parken och så in i egyp b eka vicekonuogens sommarpalats. Det är en liten fyrkentig byggnad, hvars inre ut göres af en vestibul och en stor sal. Dagen tränger in gen-m kulörta fönster och kastar ett fantastiskt sken på den röda eidendivar nen, som löper rundt kring salens vägg På golfvet ligger utbredd en mjuk mångfärgad matta och fönsterna äro draperade med hvita sidengsrdiner. Icgenting bar just ut seende af palats, men det är en behaglig boning. Om vi icke vetat att den är byggd för en furste, så skulle vi gissat den vara ågon svärmande poet. ett stort egyptiskt bus eller okel. i in genom stora porten CI beunna oss på en slags fyrkasnlig går! Rundtomkriog gården, på en upphöjnings äro inrättade ett slags verkstäder, i det när maste lika b L Y i ett oxstall. Här hvimr det af araber och negrer, som ära sys selsatta med allehanda arbeten. Några fläta halmmattor, andra göra hönsburar ete. Vi kunna gå omkring och se på dem, men håll er på vederbörligt afstånd, ty för att gifva ett riktigt tydligt legrepp om sitt hemland? seder, så hafva araberna fört sina snuskiga vanor med sig. De ligga i halmen och sträcka ut sina bara ben, men sanningen att säga, eå är denna exposition allt utom ber haglig, ty ehuru mänga af dessa bronzfär gade vador äro val formade, så vänder man sig kelst bort ifrån dem, ty de se ut som om de i många år vandrat omkring i ök parne, der det är total brist på vatten. Här är detta så mycket mer oförlåtligt, som e? fontän spelar i en nisch några alnar ifrån dem. N Genom en öppen gång kommer man in 1 en slags vestibul som tjenar till rökrum. P golfvet står ett slags rykande fyrfat, eller stort piphufvud, från hvilket löpa flera långa slangar med bernpetenemunstycken. Några muselmän sitta här med korslagda ben och draga med välbehag sina bloss. Det väntade vi 083. Men se der på sidan något ovästadt. En neger står i ett fönster och hyr ub tända tobakspipor åt publiken. I en t3 sitta några engelsmän, också med korör lagda ben, njutande f den turkiska tobaken. Denna syn skulle kunna parra en hatfdöd at skratta. Med österländsk värdighet målad i sina drag sitta europeerna och blicka drömmande in i den hvirflande röken. D2 inbilla sig vara turkar och araber, och lefvå i den öfvertygelsen att de äro på god väg till Mahomets paradis. Då och då kasta de Jen blick på publiken, för att se om de göra offekt. Vid ett tillfälle som detta är man verkligen irestad att tro dem som påstå, att I menniskan är blott en förbättrad up,:laga åf Tapslägtet. ) En trappa upp är en bred altan, och på sidorna dörrar till boningsrummen. På ne dra botien finner man några butiker, som dock ännu icke äro fullt färdiga. I öfra våningen äro qvinnornas rum. Dörrarne äro så väl tillbommade, fom om det versligep funnes några af seraljens damer här. Och hvem vet, kanske sitta de bakom cet tät? gallerverket och blicka ned i parken. Låt oss nu följa med de fromiva ini den lturkiska mosken, som är uppbyggd här straxt intill. Minareten höjer sig mot den blåa luften, och man blickar ditupp, vän tande ait få höra väktarens rop: Allah akbar!... Att dömma efter detta tempel, tycks icke fromheten vara stor i österianden, Ioller också måste hvartannat hus vara in rättadt till moske, ty här är koappast plats för mer än en bedjande familj. Man måste småle då man står ione i den lilla trör kyrkan och tänker att den är uppbygs för att gifva en föreställning om öst ras herrliga moskeer. Detta är icke det enda tillfälle som kejserliga kommissionen gjort sig löjlig genom sin jagt efier kuriosa. Ännu finnas flera österländska utställnip gar att besöka, men vi spara dem till en annan gång, ty man tröttnar snart att van dra omkring under Afrikas stekande sol Ja, för närvarande är det verkligen lätt at inbilia sig vara i Afrika, ty sedan några a gar råder en stark värme i Paris, och nere på Marsfältet bränner solen som den hetaste Julidag. Se der vandra två kameler omkring i par ken, för att göra illusionen ännu fallkomlir gare. Två beduiner rida på dem, och folk masson vet icke hvilket är mest beundranvärdt, kamelerna eller deras förares fonter stiska drägter. Det är ett ypperligt sätt att locka publiks men nog stöter det litet på hippo:rom. Verldsutställningen börjar nu att fram wäda såsan den är ämnad att Hifva. Hvar)? dag besökes Marsfältet af öfver 50,000 åskå dare. Maskinerna surra och bulta, orgler?? sp klockorna klämta och klinga. vetter? konsterna kasta sina strälar och kaskadert rosa. Det är ett obeckriftigt liv ofverollts men mean öfverväldig af trötthet både i sl nah krann ör derför att