Aftonbladet – 17 maj 1867, sida 2

ig böra finna allting förträffligt och isvasande ordalag iofprisa både regering och kamrar. Men vi sympatisera ej heller med le pessimister, som anse det för en sametspligt att vara missnöjda med allt och utt betrakta de förhandlingar som förts, de aker som uträttats, de mål som eftersträfrats, de personer som uppträdt — allisamnans som idel uselhet. Vi kunna med uppriktigt hjerta tillkännavifva en icke ringa grad af belåtenhet med den afslutade riksdagen, och detta af det enkla skäl, att vi icke hängifvit oss åt några lusioner, icke gjort oss några öfversvigheiga förhoppningar om de storverk, som den Nya representationen genest skulle uträtta. Vi ha aldrig — icke ens under reformampens mest brännande ögonblick — inpillat Oss, att en förändring i de representiva formerna skulle åstadkomma några anderverk; vi ha aldrig föreställt öss att reformen skulle frambringa cn represe.tal10n, sammansatt uteslutande eller till större delen af väldiga snillen samt stora och högåt den illusionen, att den nya nationalrepre;entationen med ens skulle kunna reda och ösa de många vigtiga samhällsfrågor, som tidens behof och den allmänna civilisations1tvecklingen bragt på dagordningen. Vi ha alltid erinrat oss att hos ett så fåtaligt folk som vårt, antalet af de stora förmågorna helt naturligt måste vara mycket begränsadt och att det gagnar till föga, att uppställa så ideala anspråk att möjligheten till deras uppfyllande helt och hållet saknas. Hvad vi deremot alltid tänkt oss har vasit, att den nya representationen skulle, jemte det den utplånade ståndssplittringen, kunna egna på en gång grundligare och snabbare bebandling åt ärendena samt iakttaga en sjelfständigare och värdigare stöllning i förhållande till regeringsmakten, så att icke intrigerna och slumpen, såsom hittills, skulle bestämma utgången af en mängd saker, Dessa förhoppningar ha blifvit uppfyllda. Den nya riksdagen har genom sin hållning kommit på skam de olycksprofeter, som bebådade oreda, sanslöshet ch fåkunnigl; hetens öfvervälde såsom följder af representationsreformen. — Riksdagsarbetena ha bedrifvits med ifver. Förhandlingarne ha i många fall varit högst sakrika och grund liga; diskussionen, sakutredningen har ut öfvat ett större inflytande än någonsin tillförene vid våra riksdagar, Båda komrarne ha i anslegsfrågor visat den sjelfständighet, som höfves representationen för ett folk, hvars ekonomiska tillgångar ovilko:ligen hänvisa detsemma på sträng sparsamhet. Vi skola i en följande artikel något närs mare skärskåda den afslutade riksdaxens fysionomi och de resnltater densamma medfört. I deg blott ännu några ord om det trontal, hvarmed kamrarne i går hemförlofvades. Man torde lätt kunna bli ense om en sak, nemligen att detta trontal är det politiskt innehållslösaste, som blifvit hållet alltsedan 1809. Det onda uttalande, som der förtjenar någon uppmärksamhet, är den för utlandets skull infogade fras, hvarigenom K. M:t uttalar sin tacksamhet för riksdagens omsorg att hellre genom ökad beskattning, än gejemvigten mellan statens inkomster och utgifter. i så väsentlig mån tagit riksdagens upp märksamhet i anspråk och i afseende å hvilken en skrifvelse till K. M:t blifvit beslutn. Icke ett ord förekommer rörande den politiska ställningen i Europa, icke ett enda uttryck af tillfredsställelse deröfver, att de skockade krigsmolnen åter, åtminstone för ögonblicket, skingrats. Den afsögelse af all politik i förhållande till utlandet, som framkom i trontalet vid riksdagens början, syklara, det K. M:ts regering befinner sig i vänskapligt förhållande till andra makter. En försäkran härom skulle ju indirekt innebära en antydning :m en sjelfständig politik, en antydning om att e t annat förhållande skulle kunnat tänkas, och den har fördenskull förmodligen blifvit utstruken. Detta innehållslösa throntal är i sanning en ganska trogen bild af vär nuvarande ministör. Den saknar, äfven den, hvarje innehåll; den har för närvarande intet program, ingen ledande princip. Att den icke har den ringaste tillstymmelse till en yttre politik, är allom bekant; men den eger icke heller någon politik i fråga om det inre, såsom bland annat den besynnerliga och innehållslösa resolutionen å petitionerna rörande kommunala rösträtten i städerna utvisar. Sedan friherre Gripenstedt är borta, finnes icke inom regeringen någon framstående parlamentarisk talent, någon personlighet med e-crgi och politiskt mod. Största delen af ministörens medlemmar ha alldeles bruten helsa och utslitna krafter; det enda, som under denna riksdag kunnat sammanhäålla densamma, har varit den genom representationsreformen förvärfvade populariteten, Men en ministåör sammanhålles icke i längden genom minnet ef något framforet; dertill fordras i stället en princip för det närvarande, ett mål för framtiden; dertill fordras ock personligheter, som verkli gen äro ledande. Ministårens svaghet i förhållande till det parlamentariska lif som utvecklat sig inom kamrarne, har framträdt i så klar dog, att till och med ministörens högljuddaste lofprisare inom kamrarne I ögonblick af öppenbjertighet måst sinta statsmän; vi ha aldrig hängifvit oss) nom ett utsträckt anlitande aflån, betrygga . Icke ett ord förefinnes i detta tal om den vigtiga frågan rörande försvarsväsendet, som . nes vara så fullständig, att det icke en gång . ansetts lämpligt stt, efter vanligheten, för. ! —3 TA ORM? AHA mm a -— —ee eg erkänna, att ett af den a riked resultater varit, att ministören blifvit väögd på en våg och befunnen alltför lätt? och att det blir omöjligt för regeringsmakten att möta en kommande riksdag, utan att port följerna handhafvas af män, som Tepresentera principer och som i fråga om dessa kunna gripa initiativet och på den Parla. mentariska vägen göra sig gällande. tidningsmysterer. Den af Aksakof Yäigerade Tidningen ?MoskvåX blef för någon tid sedan suspenderad på tre månader. Om verkliga anledningen till denna åtgärd, hvilken uppgifvits vara föranledd af den bhäftighet, hv rmed bladet tagit parti mot de tyska fepara istieka ter lenserna i