tande n:r 25 beslutit,. att vissa tullafgifter frår och med 1866 års början skola draga högre tull. så vore det för sent att nu besluta att denna för höjning skall tillämpas på de varor som införas redan i höst. Då kammaren fattade sitt beslu i denna fråga hade möjligen ett sådant tillägg kunnat göras, men tal. protesterade emot att nu efteråt besluta ett tillägg, hvarigenom ett förut! fattadt beslut skulle upphäfvas. Efter åtskilliga beräkningar föreslog talaren at den summa som skulle upplånas skulle höjas frår 6 till 7 millioner. Frih. Kiljenersntz. Den föregående talarer har till stöd för sitt påstående, att ett beslut sådant som utskottet här antydt, vore grundlagsvidrigt, anfört att första kammarens talman i er talmanSskonferens förklårat sig ämna vägra pro position på en motion i denna syftning. Det äi väl möjligt att första kammarens talman afgifvi en sådan förklaring, men detta inverkar inga lunda på frågan i det skick den nu föreligger. Ty deraf att en talman förklarar sig icke kunna göra proposition på en motion som framkommit efter motionstidens slut, följer ingalunda, att, om ett utskott begagnar sig af sin motionsrätt för att framställa ett förslag i samma syftning, äfven derå.skulle vägras proposition. Dessutom fann talaren det besynnerligt att de samma talare, som, då fråga var om franska traktaten, voro så ifriga att tillerkänna regeringen rätt att utan riksdagens hörande nedsätta tullsatserna, nu äro lika ifriga att påstå, att, om äfven båda statsmakterna skulle anse lämpligt att höja redan beslutna afgifter, äro de af 61 förhindrade att fatta ett sådant beslut. Talaren ville ej förorda att de beslutna förhöjningarne skulle inträda relan i höst, men ansåg dock att man icke bör ämpa grundlagen efter sina egna åsigter. Utskottets förutsättning att om icke de beslutna örhöjningarne redan i höst tillämpas, man rar att befara öfverimport, trodde talaren sakna ll grund, ty om man beräknar ränteförlust, riscen af prisfall, m. m., så blefve vinsten af den ägre tullen högst obetydlig, om ens någon. Ett ådant beslut skulle dessutom innebära en orättisa emot importörerna. I afseende på bränvinsränningsafgiften vore väl förhållandet något anvorlunda, men talaren trodde att äfven i afsende på denna mening det vore klokast och rätast att låta bero vid den redan beslutna förwöjningen. Om man sålunda icke vill för i år iöja tull: och bränvinsbränningsafgifterna , så terstår den allmänna bevillningen. Men talaren emställde om det vore skäl att nu, då man rean förut kKlagar öfver att debetsedeln är för hög, tterligare höja den för att bygga jernvägar åt åra efterkommande. Talaren föreslog derföre tt vi i stället låna de 8 millioner som riksgäldsontoret redan i förskott för jernvägarne utgifit, men dessa 8 millioner böra upptagas inom indet, ty det vore icke klokt att staten åter skulle ppträda såsom lånesökande på den utländska enningmarknaden, allra minst nu, då den skulle omma att konkurrera med allmänna hypoteksanken, som redan ligger i underhandling om pptagande af ett utländskt lån. Om endast 8 villioner nu lånas så uppstår visserligen i alla il en brist på 2 millioner, men då detta icke call utbetalas förr än nästa år så vore bäst att inta, och för närvarande icke låna mer än vad som redan vore depenseradt. (Forts.)