I deles obefogade. Det är nemligen en följ Jaf hvarje gemensamhet mellan stater, at vissa förpligtelser och inskränkningar åläg Igas dem i de angelägenheter, som gemen I samhetsområdet omfattar. När virepresen Iteras af en gemensam konungamakt, nä I krig börjas och fred slutes samtidigt för d två rikena o. 8. v., så ligger deri en in Iskränkning i hvarje rikes särskilda stats styrelses uteslutande myndighet öfver d Tsaker, som äro gemensamma. Jag vill till låta mig att hänvisa till mitt föredrag der 4 November, som pjutit äran att flere gån ger åberopas. Jag bar deri ej tillrådt an nat, än hvad jag ansett nödvändigt för at gifva styrelsen af de gemensamma angelä genheterna den kraft, den behöfver för at nå sitt mål. Hvad jag föreslog rörande de politiska förhållandet mellan de förenade rikena var först: ordovandet af de diplo matiska ärendenas ledning på ett med Nor ges, genom riksaktens principer bestämda. ställning i unionen öfverensstämmande sätt, Deri kan ej ligga en tendens till amalga. mation, snarare motsatsen. Jag hade dessutom i inledningen till föredraget anmärkt: föreningens upphöjde stiftare erkände genast, att en varaktig och båda rikenas sanna gagn betryggande förening endast kunde ega rum under förutsättning, att hvartdera riket i sina inre förhållanden bevarade full, oinskränkt sjelfständighet och i de gemensamma angelägenheterna en med det andra likaberättigad ställning?, och jag påvisade derefter att denna princip ligger till grund för riksaktens bestämmelser. Jag bifogade sedermera: ?vi äro öfvertygade om, att våra svenska fränder, med den stora politiska erfarenhet, som en genom århundraden fortsatt utöfning af en fri författning skänkt dem, ha öppen blick för det oriktiga och illusoriska i en politik, som söker att grunda förbindelsen mellan beslägtade folk på någon annan grundval, än jemnlikhet och aktning för enhvars rätt?. Efter dessa yttranden skulle jag ha väntat, att farhäga för uppg fvande af vår sjelfständighet ej hos någon skulle kunna uppstå. Dercäst har jag i milt föredrag nämnt: upphäfvande af de genom slutbestämmelsen samt fjerde sista momentet (?) af grundlagens 25 stadgade inskränkniogar af konungens myndighet öfver den väpnade styrkan, enhet i organisationen af bäda rikenas väpnade styrka i krigstid och reglor för deras operationer, som kunna fjena till att förebygga de ekadliga följderna af ett deladt befäl?. Här åsyftas blott förändringar som, såvidt jag känner, åtminstone af de flesta erkännas såsom nödvändiga. Det anspråket från Sverges sida, att konungen måtte få eamma rätt att använda Norges trupper, som Sverges, till gemensamt försvar, förefaller mig så billigt och rättvist att det ej gerna kan bestridas. Att man påtänkt en sådan enhet i organisationen ef de två rikenas stridskrafter, afser att förebygga en dylik svaghet, som vi i somras iakttogo i de tyska förbundstrup pernas krigsförelse. Nödvändigheten af sådana förändrade reglor med hänsyn till båda rikenas förenade styrka är utvecklad af en annan af sällskapets medlemmar, och jag ekulle tro att enhvar, som det ligger om bjertat att Norge i handling uppfyller den förpligtelse, föreningen med BSverge ålägger oss, att i händelse af krig göra sitt för det gemensamma försvaret, måste vara honom tacksem för de bidreg hen lemnat till denna frågas lösning. Jag vet att man sökt förvrida professor Brochs framställning, men jeg håller mig till det, som är dess rätta mening, och jag tror att enhvar, som sökt praktiskt tänka sig in i dessa saker, måste instämma deri. Jag har vidare, hvad den politiska föreningen angår, anmärkt: ?Måbända kunde det lyckas att åvägabringa en gemensam representativ organ för kontroll å och bestämmande af bidragen till de enligt unionsakten gemensamma angelägenheterna?. Jag har här uttryckt mig med tvekan, emedan jag erkänner svårigheten att åstadkomma en gemensam representation, som på samma gång tillfredsställer de anspråk, Sverge på grund af sin större folkmängd och sina mer betydande intressen kan göra, och betryggar Norges rätt. Det är en af dessa svårigheter, framför hvilka man så ofta i lifvet stannar, och jeg vill härom yttra att detta må bli en framtidsfråga. Särdeles mycket kommer att bero af den form, i hvilken en sådan institution tänkes åvägabragt; jag har ej hittills sett någon form för en sådan gemepsam representation föreslagen, som jog kunnat bifalla. Men i ett konstitutionelt land måste det vara en nära liggande uppgift att söka bringa hvarje del af de offentliga angelägenheterna under de folkvalda organernas myndighet, och i en förening mnellan flere riken måste man, i konseqvenvs härmed, eftersträfva att åt förvaltningen af de ärenden, hvilka erkännas såsom gemensamma, bereda den ökade styrka och enhet, som är en följd af, att de i sista instens kontrolleras och ledas af en gemensam representativ organ. Jag skall här anmärka, att man måhända i denna riktniog kunde uträtta något genom utvidgning af det sammansatta statsrådets verkningskrets. Säkerligen kunde derigenom åtskilligt uträttas till ivägabringande af enbet i ledningen af de ärenden, som dels verkligen äro gemensamma, dels genom den förbindelse, hvari de slå med gemensamhetsområdet, i hög grad intressera båda rikena. I sådant hänseende kan nämnas: krigsmaktens organisation. Detta var nu de egentliga politiska sakerna i mitt föredrag, och de äro desamma, som af detta sällskaps medlemmar flere gånser äro framhållna, och jag skulle tro, att de ej gå längre än att enhvar, fom intresserar sig för pnionen och tior att den kan lända till ökadt gagn, i den mån de två folken genom fortsatt samlif lära känna och akta hvarandra, kan gå in på dem. Men utom dessa punkter, som omedelbart beröra det politiska förhållandet mellan de två rikena, antog jag och antager fortfarande, att särdeles mycket kan uträttas för en närmare sammanslutning mellan de två folken, derigenom att man efterhand i båda rikena inför lika grundsatser i åtskilliga offentliga angelägenheter af icke-politisk karakter, Jag åsyftar härmed tull, mynt, vigt, mål och mått, telegrafoch postväsende. Likhet i vilkoren för utöfning af borgerliga näringar och i de för tillträde till en del åf dessa bestämda kunskapsprof skulle tjena ill att förena medborgare af båda rikena il: privat verksamhet af flere slag. Jag antog och antager, alt det isynnerhet är på sist. md am VM 1 oo 2 pol LÄN. Ia