. Ars FIRST TIARIATU UCIPA AJU GORAL ijud, höll konungen följande Trontal. Gode Herrar ooh Svenske Män! Den nya Riksdagen har genomgått sitt första prof. Med spänd väntan afbidade nationen tidpunkten för dess sammanträde; med oafbruten uppmärksamhet har hon följt fortgången af dess arbeten. Med Mig skall hon säkert erkänna dess allvarliga bemödanden att gagna ett älskadt fosterland. Vigtiga och genomgripande frågor hafva utgjort föremål för Edra öfverläggningar; och om än många af dem icke kunnat denna gång slutligen afgöras, skall dock Edert derå nedlagda arbete icke blifva fruktlöst. Med begäran om mitt bifall hafven I under Riksdagens lopp anmält, att I, för eder del, antagit ett från sistlidne Riksdag hvilande förslag till ändring i 2 4 mom. Tryckfrihets-Förordningen, i fråga om rättighet att af trycket utgifva vissa handlingar. Efter Stats-Rådets hörande har Jag detta förslag till pröfning förehaft och dervid funnit godt att till detsamma lemna bifall. I fråga om statsverkets utgifter och fortsättningen af våra jernvägsbyggnader hafven I funnit penningställningen fordra inskränkningar i en del af de anslag Jag af Eder äskat. Erkännande de svårigheter, som mött att bereda tillgångar för alla statsbehofven, är det mig en kär pligt att uttala min tacksamhet för Eder omsorg att heldre genom ökad beskattning än genom ett utsträckt anlitande af lån betrygga jemnvigten mellan statens inkomster och utgifter. Riksdagens afslutande inom den i grundlagen afsedda tid har endast genom Edert ansträngda arbete kunnat utan olägenhet ske. Denna ansträngning hedrar Eder lika mycket, som den varit af vigt för förtroendet till sakernas nya ordning. Med en större erfarenhet af arbetssättet och nödvändigheten att begränsa hvarje Riksdags hufvudsakliga verksamhet till ett mindre antal af samhällets stora frågor, . hvilka icke alla kunna på en gång lösas, skall, så hoppas Jag, den åt Riksdagen tillmätta tid framdeles lättare blifva tillräcklig. Med en varm bön, att den Allsmäktige måtte framgent hålla sin skyddande hand öfver Sverges folk och land, och i allt skänka oss sin välsignelse, afslutar Jag nu denna Riksdag, och hemförlofvar Eder, Gode Herrar och Svenske Män, förblifvande Eder alle samtligen samt hvar och en i synnerhet, med all Kunglig Nåd och ynnest städse välbevågen. Sedan trontalet var slutadt, framträdde båda kamrarnes talmän, för att — efter den gamla vämjeliga sed, som man bort kunna hoppas skulle för alltid försvunnit med den från feodaltiden härstammande ståndsrepresentationen — kyssa konungen på hand. De af talmännen på rikssalen hållna afskedstalen voro af följande lydelse: Första kammarens talman yttrade: Stormäktigste Allernådigste Konung! Då första kammaren nu, vid riksdagens slut, inför Eders Kongl. Maj:t frambär uttrycken af djup vördnad och undersåtlig tillgifvenhet, anhåller kammaren att E. K. M:t deruti ville se en oskrymtad försäkran om fastheten af de band, hvilka med trohet, kärlek och förtroende förena Sverges folk med sin konung, och hvilka i Svea land göra konungamakt och folkmakt till ett oskiljaktigt helt. Den riksdag, som nu afslutas, den första efter antagandet af den nya riksdagsordningen, måste såsom sådan alltid vara af mer än vanligt hög betydelse. Att denna betydelse måtte blifva till ett älskadt fosterlands sanna väl, är för oss :lla en liflig önskan, en eftersträfvad förhoppning. Det slutligt lyekliga resultatet tillhör framtiden att ästadkomma; denna riksdags uppgift har varit, att göra en allvarligt god början. Så har den för riksdagens längd af grundlagen bestämda tid blifvit en sanning. En för ett fattigt land alltid önskvärd sparsamhet med statens medel, och det allmännas redan förut hårdt anlitade tillgångar hafva vid bestämmandet af anslagen varit afgörande; dock icke ensidigt. Då samhällets högre behof manat till uppoffringar har äfven denna maning gjort sin röst känd; och betydliga anslag äro beviljade till armens förseende med tidsenliga vapen. Den alltid vigtiga, i vår tid än mer betydelsefulla frågan om försvarsverkets ordnande har utgjort ett framstående föremål för riks agens öfyerläggningar; ehuru samma fråga invecklade, i så många riktningar ingripande beskaffenhet ) I det ceremoniel, som i går afton finnes infördt i det officiella bladet, anföras under punkterna 16 och 17 såsom deltagande i, processionen hertigarne af Dalarne och Östergötland med krona och mantel, ehuru hvar man vet, att den förre är sän; iggande sjuk