Aftonbladet – 15 maj 1867, sida 3

Uuon. Ansag för öfngt 61 riksdagsordninge lägga hinder i vägen för en sådan ätgärd, son den utskottet här antydt. Det resonnement, son s gifvit utskottet anledning till framläggande af et t dylikt förslag, trodde talaren icke hålla streck Utskottet säger nemligen, att om icke tull förhöjningarne börja tillämpas redan i höst, mar hade att under innevarande år befara en onatur ligt stegrad import af de slags varor som frår och med nästa års början skola draga förhöjc tull. Men om också skulle inträffa, så komm ju statsverket att detta år njuta så mycket större inkomster, och den olägenheten att staten ick får så stora inkomster som den skulle få on samma varor importerades först nästa år, mot väges af att få in tullmedlen så mycket förr. Mer talaren trodde icke, att en så högt uppdrifver import vore att under detta år befara, ty ränte. och öfriga vinsten af att få 2 öre billigare tull ?) motväges helt och hållet af ränteförlust och öf. v I riga omkostnader som den måste underkasta sig t) som skulle vilja redan i år införskrifva hela nä sta års behof af dylika varor. Man harsagt, att meningen med en dylik åtgärd skulle vara att förekomma att bränvinsbrännarne genom en upp: I drifven bränning under November och Decem ber skulle kunna skörda oskälig vinst, men icke lär det skäl att derföre öfverträda grundlagens bud, utan så länge bränvinsbränningen är en laglig och tiilåten handtering, så böra dess idI kare icke beröfvas lagens skydd. Om den praxis skulle införas, att man genom efteråt kommande inkast kan upphäfva ett redan fattadt beslut, så : skulle följden blifva att ingen vågar inlåta sig i några spekulationer, åtminstone, så länge en riksdag är samlad. Dessutom är grundlagen det vigtigaste representationen har att vörda, och man bör akta sig för att på något sätt tumma densamma. Hr Stråle beklagade att detta betänkande inkommit så sent, att man hade svårt att deruti yrka någon förändring, som kunde leda till riksdagens förlängande. Beklagade äfven, att utskottet i nu föreliggande betänkande sammanblandat 3-olika slags affärer, nemligen den ordinarie statsregleringen, hvars utgifter bestridas af statskontoret, den extra ordinarie statsregleringen, hvars utgifter bestridas af-riksgäldskontoret, och slutligen riksgäldskontorets särskilda affärer. Genom en sådan sammanblandning har det blifvit svårt att få en klar föreställning om hvad statsregleringen ör år 1868 erfordrar, och meningen med detta betänkande borde väl egentligen varit att reda denna fråga. Enligt de beräkningar talaren uppgjort skulle å statsregleringen för 1868 uppstå en brist endast af 900,000 rdr. Härtill kommer riksgäldskontorets förskott under 1867 på något öfver 8 millioner rdr och de vid denna riksdag beviljade 2 millioner till Nordvestra stambanan. Men talaren ansåg icke lämpligt att nu frångå den hittills följda grundsatsen, att vi skola låna ej skatta till våra jernvägar. Det kan för denna gång vara nog med de indirekta skatteförhöjningarne, och icke är det skäl att äfven höja den direkta Bbeskattningen. Om den nu befintliga bristen uppkommit genom brist i de påräknade inkomsterna, då vore skäl att vi fyllde bristen genom förhöjd beskattning. Men då bristen uppkommit derigenom att riksgäldsfullmäktige, i förhoppning att inkomsterna skulle blifva större än de sedermera blifvit, här och der upptagit ficklån, så ansåg talaren att vi skola låna och icke skatta för att fylla bristen. I likhet med hr Lindstöm trodde talaren att riksgäldsfullmäktige inom 1868 års slut behöfva låna 10 millioner, men ansåg dock icke skäl vara att nu bemyndiga fullmäktige, att inom landet på en gång upplåna en så stor summa och att gå utom landet ansåg talaren äfven böra undvikas. Defföre vore bäst att nu inom landet upptaga ett lås på 6 mill. rdr, och nästa år, då man sett huru detta verkat på penningställningen, kan man ju upptaga ytterligare 4 millioner. Ty onödigt vore, att nu låna mer än man nödvändigt behöfver, utan bör man låta 1868 hafva sin omsorg för sig. Då-vet man också huru stor bankovinsten blir, öch verkan af de vid dehna riksdag redan beslutna: indirekta skatteförhöjningarne, mer icke bör man nu höja den direkta beskattningen, och allra minst under namnet vapenskait. Som tal. emellertid icke ville bidraga till att riksdagen icke skulle hinna att inom i grundlasen föreskrifven tid afslutas, så ville han icke framställa något testämdt yrkande. Hr Kinmansson ville påpeka ett par misskalkyler i . betänkandet. ben ena var att det extra ansläg å 1:sta hufvudtiteln, som vid denna riksdag beslutits, skall utgå redan under innevarande år, och sålunda denna summa öfverföas till den brist som uppstår för innevarande irs statsreglering. Den andra missräkningen var v utt utskottet beräknat jernvägsinkomsterna för nästkommande år till 2 millioner, ehuru i en här k a n u mv FF 200 kr Am rd mL 1itdelad tablå jernvägsstyrelsen icke ansett sig tunna beräkna dessa inkomster till mer än 1!2 nill. rdr. Yrkade derföre, att de för år 1868 påäkrade inkomsterna skulle minskas med !2 d nillion. s Beträffande grundlagsenligheten af den ifrågad atta åtgärden att upptaga de beslutna tulloch ränvinsbränningafgifterna redan i höst, ansåg a al. att 61 R. O. icke lägger något hinder i; ägen för ett dylikt beslut. Meningen med beD örde är nemligen ingen annan än ätt till föral vån för regeringen betrygga det helas gång, ä ÅA att om någon gång representationen icke skulle unna medhinna statsregleringen, de gamla afifterr:a skola utgå, men ingalunda är den ämnad! tt lägga något band på riksdagen om den ville öja de redan beslutna afgifterna. (Forts. följer.) b a