Aftonbladet – 14 maj 1867, sida 2

önskan, att det måtte oe församlingen I att betrygga en varakug fred och sluta arbetena på eå kort tid som möjligt. Efter honom tog Italiens fallmäktig, markis dAzeglio, ordet och lyckönskade Italien att vid sin första närvaro i en rådplägning af stormakterna få deltaga i ett fredsverk. — Församlingen öfvergick härpå ofördröjligen till ämnet för öfverläggningarne, nemligen Luxemburgfrågans reglerirg. Detkonferensen und.rställda programmet utgjordes af följande fyra punkter: 1) Storhertigdömets neutralisering och fästningens utrymmande af den preussiska garnisonen så snart som möjligt; 2) Förpligtelse af konungen af Holland att icke utan stormakternas samtycke förfoga om storhertigdömet ; 3) Ofördröjlig slopning af fästningsverken under utländska officerares tillsyn; 4) Förbud att i Luxemburg underhålla en större truppstyrka, än som är mnödvändig för den allmänna ordningens upprätthällande. Konungens af Holland representant yrkade, att andra punkten icke skulle komma under öfverläggning, emedan ban ansåg den vera ett hans suveräns sjelfständighet och. vårdighet kränkande anspråk. Efter några anmärkningar antogs detta förslag, och andra punkten utströks ur programmet. Första punkten, rörande neutraliseringen och fästningens utrymmande, antogs enhäligt. I afseende på tredje och fjerde punkterna förklarade hr von Tornaco, storhertigdömet Luxemburgs representant, att han saknade instruktioner och begärde råcplägningens uppskjutande, på det han måtte kunna afgifva berättelse derom till sin suverän. Flera medlemmar uttryckte sin förvåning öfver, att den storhertigliga regeringe.. lemnat sin representant utan instruktioner rörande så vigtiga junkter, hvilkas, afhandlande var oundgängligt. Uppskjrtandet bitölls likväl. Den preussiska representanten föreslog nu, att en femte punkt skulle intagas i konferensens program, bestående deri, att stormakterna skulle ikläda sig garanti för Luxemburgs neutralitet. Den franske fullmäktigen instämde i detta förslag. Lord Stanley bekämpade det deremot, för så vidt England angick. Han förklarade attengelska regeringen icke kunde samtycka till att utsträcka sin ansvarighet ända till ena garanti för Luxemburg. En sådan ansvarighet skulle i vissa fall kunna inveckla henne i svårigheter, ja till och med i krig, hvilket vore emot den engelska politiken. Englånd har förbundit fig att göra Belgiens neutralitet respekterad och är städse bereddt att uppfylla detta löfte; men Belgien är ett land, som visat sig vara så starkt, att man aldrig på allvar hotat dess nentralitet. Men det kunde bli annorlunda med ett område, som är så föga i stånd att försvara sig som Luxemburg. Efter en temligen lång diskussion-upp: sköts frågans vidare behandling, och de tull: mäktige tillkännagåfvo sin afsigt att tillnästa sammanträde begära instruktioner af sina regeringar. Blaöd de här ofvan uppräknade fullmäktige nämnes icke Rysslands ombud, för hvilken omständighet ännu förklaring saknas. Äfven den af franska Monitören den 10 d:s meddelade notisen om konferensens öppnande utelemnar Rysslands namn bland de deltagande makterna.