Aftonbladet – 13 maj 1867, sida 2

— 2 Lagutskottet har afgifvit följande fyra utlåtanden: N:o 79, i anledning af återremiss af utskottets utlåtande n:r 44, i den del som angår väckt motion om ändring af 51 konkurslagen. Betänkandet n:r 44 rörde en af hr Åstrand väckt motion om en sådan ändring af nämnde , att försäljning af konkursmassas fasta egendom alltid måtte ske genom sysslomännen i konkursen ; och hade utskottet hemställt, att denna motion icke måtte bifallas. Utskottet hemställer nu, på det att nämnda paragraf må till tvetydighets undvikande erhålla ett förklarande tillägg, dock under vidhållande i hufvodsak af sin förut uttalade åsigt, att riksdagen må för sin del besluta, att 51 i konkaurslagen skall erhålla följande lydelse: Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären, dertill samtycka. Är sådan egendom för gäld intecknad, då må försäljning utom offentlig auktion ej ske, der ej de inteckningshafvare, hvilkas rätt må vara deraf beroende, bifall dertill lemnat; sker försäljningen å auktion, varda de inteckningshafvare, som kände äro, dertill kallade. Ej må å sådan auktion egendom säljas under inteckningarnes värde, sammanlagdt med det belopp, som med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå, der ej borgenärerna i den ordning 59 och 60 S stadgas, så och deinteckningshafvare, hvilkas rätt är deraf beroende, till den försäljning bifall lemna. Kan försäljning sålunda ej ske, ega borgenärerna hos vederbörande myndighet äska försäljning i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt blifvit, särskildt är stadgadt. Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den der blifvit lagligen kungjord, der ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären, dertill samtycka: består den af varulager, och anses den kunna med större fördel under hand säljas; beslute derom borgenärerna i den ordning, som i 60 stadgas; dock bör den, som i varorna har panträtt, der sådan finnes, så ock rättens ombudsman, sedan han gäldenären hört, till försälning under hand bifall lemna; lag samma vare i afseende å ett eller annat stycke af annän lösegendom. N:r 80, i anledning af hr J. F. Fredriesons motion om upphäfvande af konsistoriernas rätt att missivera obefordrade prester och af den s. k. jus indigenatus. Beträffande det förra förslaget, förklarar utskottet sig dela den redan wid förra riksdagen af ekonomiutskottet uttalade åsigt, att konsistoriernas missiveringsrätt under nuvarande förhållanden är i viss mån nödvändig, hvadan utskottet afstyrker denna del af motionen. Beträffande åter motionärens förslag om upp: häfvande af jus indigenatus hemställer utskottet, att i skrifvelse till K. M:t måtte uttalas den åsigt, att det för prestkandidater, sorå fullgjort de för ordination föreskrifna prof, bör vara öppet lemnadt att söka anställning och varda ordinerade i hvilket stift inom riket de helst åstunda och tillfälle till deras användande gifves, dock med enahanda skyldighet att i samma stift tjenstgöra, som hittills ålegat obefordrad prestman; samt att önskvärdt vore, det rättigheten att söka prestsysslor öfver hela riket kunde hvarje prest medgifvas utan hänsyn till hvilket stift han tillhörde; äfvensom att i sammanhang härmed riksdagen måtte anhålla, att K. M:t täcktes taga detta ärende i nådigt öfvervägande och för riksdagen framlägga förslag till de lagförändringar, som för upphäfvande af den s. k. jus indigenatus kunna af riksdagens medverkan bero. N:r 81, med. anledning af hr C. Storckeafeldts motion om ändring af nu gällande stadganden i utsöknicgsoch rättegångsbealkarne, angående verkställighet af konungens befallningshafvåndes och underrätts utslag. Utskottet hemställer: att riksdagen må för sin del besluta en författning, hvarigenom, med upphäfvande af 30 kap. 5 rättegångsbalken, sådant detta lagrum lyder i kongl. förordningen den 18 April 1849, äfvensom af hvad lag och författnin gar i öfrigt innehålla angående skyldighet för part, som vill fullfölja talan emot hofrätts beslut att fullgöra hvad dömdt är, förordnas som följer: Hofrättens dom eller utslag i tvistemål eller utsökningsmål gånge till verkställighet, ändå att saken und: r konungens pröfning drages, der den, som vunnit, ställer borgen för den återbäring, så ock det skadestånd, hvartill han kan kännas skyllig, om domen eller utslaget ändras. Är det, hvarom dömdt blifvit, sådant, att ändringsökandet onyttigt blefve, om dom eller utslag i verkställighet ginge, då må sådan verkställighet ej ga rum förr, än domen eller utslaget vunnit laga kraft, och sätte hofrätten det i domen eller utslaget ut.? N:r 82, i anledning af hr J. Henrikssons motion om ändring af gällande stadganden rörande exekutiv försäljning af fast egendom, afseende dels att utmätving må så skyndsamt verkställas, att fast egendom på :; landet, som i mät tages, må kunna till försäljning utlysas en månad efter den dag, då exsekutorialet för verkställighet till honom aflemnadt varder; dels att betalningen för sådan egendom må få i vissa terminer srlöggas. e praktiska svårigheter, som