Aftonbladet – 11 maj 1867, sida 3

delat uppgift om deras trosbekännelse och församlingsordning, K. M:t fann den gjorda ansökningen i dess nuvarande skick icke kunna till vidare pröfning upptagas; ankommande på dem af sökandena, som ej låta af sina själasörjares undervisning och förmaning sig rätta, att, derest de, efter behörigen undergången varning, framhärda i sin afsigt att utträda ur svenska kyrkan och önska att i församling sig förena om tillåtelse dertill hos K. M:t göra förnyad framställning. — Väderleken. Från Sundsvall skrefs i onsdags: . I går e. m. började och fortfor under påföloch styrka. Marken är i dag på morgonen beklädd med en half fots djup snö, och det hela företer skådespelet af en vanlig vacker vinterdag, med ett klingande slädföre, som flitigt begagnas, samt väghällningsskyldiges ytterligare sträfvande att än en gång öppna vägarne genom snön — och detta den 8 Maj! Fråu Luleå skrefs den 2 Maj: kyla. Inga blommor har han här i hatten och icke gör han sig heller synnerligt grön. Lärkan hvarken synes eller. höres. Det är bistert i Norden! — Från Dalarne skrefs d. 8 Maj: Under de sednare dagarne har en något mildare väderlek med tidtals fallande regn inträdt, hvarigenom snömassorna märkbart börjat minskas och delvis försvinna. Emellertid fanns i slutet af förra veckan å exercisplatsen Rommehed, der Dalregementets befälsoch rekrytmöten i går togo sin början, en sådan myckenhet snö, att den förhindrade inträdet i der befintliga byggnader Om tio dagar skola 900 man inrycka tiil årets första beväringsmöte. — Björnjagt. I den blott en mil från Falun belägna Sundborns socken gjordes å skogen invid Biixbo by förliden söndag den vackra fångsten af ej mindre än trenne björnungar, afl: hvilka en var omkring 2 år och de andra båda, hvilka ännu hade qvar den hvita ringen kring halsen, såsom man antager endast några månader gamla. På lördagen hade man förmärkt, att det fanns bjönar i trakten, och på söndagsmorgonen begaf sig en ensam person ut i sko gen, hvarest han fick sigte på en björnhona, som till hans häpnad kom gående emot honom på bakbenen. Då han emellertid icke hade annat än ett hagelskott i sin bössa, ansåg han för rådligast att vända åter hem, för att anskaffa behöflig förstärkning af vapen och folk. Sednare på dagen antrödde man åter färden till skogen, som genomtågades under skrik och hojtande. Man anträffade nu trenne ungar, af hvilka tvenne genast blefvo dödade genom skott och slag. Mot den tredje i ordningen aflossades äfven ett skott, som träffade å ena örat, men han föll dock döfvad omkull och blef liggande. Det hade varit jägarens afsigt att låta denne unge blifva vid lit, men de öfriga deltagarne i jagten skyndade nu till och slogo honom till döds. Man förmodar, att björnarne lemnat sitt ide, till följd deraf att vattnet efter den nu på våren smältande snön neåträngt deri; de hade nemligen redt sig ett läger af granris under en tall, der marken illfälligtvis var bar.. Vid ett sednare besök på stället har man funnit ett träd, hvars stam ända upp mot toppen bär spår af björnklor, och sluter häraf till, att björnhonan, vid jägarnes rop, haft en fjerde unge att klättra upp i detta träd. Likaledes har man funnit en afbruten björntand invid en trädstubbe, å hvilken senare syntes djupa märken efter bett, hvilka torde bi vittne om den ursinnighet, hvari honan blifvit försatt vid upptäckten af förlusten af sina ungar. Man är betänkt på att anställa en ny jagt efter den hittills undkomna björnhonan och de flera eller fårre ungar hon ännu kan föra med sig. (F. T.) — — — Döbelns-monumentets aftäckning. Från Ume skrifves: Den 29 Apri!, general Georg Carl von Döbelns födelsedag, aftäcktes det härstädes oppförda monumentet till minne af den 8 Oktober 1809, då återstoden af den tappra svensk-finska armån efter fredsslutet under tårar här ätskildes, finnarne för att underkasta sig sina i så många fejder besegrade tiender, och svenskarne for alltid beröfvade det kära syskonlandet och de på otaliga slagfält bepröfvade stridskamvaterna. Före kl. 12 hade fältjägarekårens lifkompani, stadens och Holmsunds skarpskyttar samt skolungdomen bildat en mot Storga-. tan öppen fyrkant, med hver sina fanor framför midten af de tre kompanierna, omkring det af tvenne stora svenska flaggor; omhöljda monumentet. På högra sidan och bakom skolungdomens uppställningslinie hade ortens damer intagit en derstädes uppförd läktare. Nuankommo uti procession de manliga deltagarne uti festen, företrädda af sängarne och musikkåren, som under tåget utförde ena vacker festmarsch. Ankomne till stället intog öfverstlöjtnanten frih. E. von Vegesack, som åmngit sig att förrätta invigningsakten, en för honom uppförd estrad i monumentets närhet, samt sängarne och musikkåren sina anvisade platser på hver sin sida inom fyrkant-n, hvarefter processionen bildade dess fjerde sida framför monumentet. Härefter blåste musikkåren den vackra Björneborgsmarschen, hvarpå sångarne, omkring 40 till antalet, uppstämde Runebergs herrliga Vårt land, hvars sköna musik var väl egnad att förbereda sinnena på sjelfva invigningstalet, som nu börjades ef frih. v. Vegesack och vid hvars slut täckelset ögonbliekligen delade sig och afhöljde det vackra monumentet, sam helsades af de paraderande med militärisk honnör, kanonsalut samt ett trefallt hurra af den oerhörda folkmassa, som åskådade ivvigningsakten, hvilken afslutades med Björneborgsmarschen, som ännu en gäng uppblåstes af musikkåren. Kl. 3 samlades festens deltagare uti rådhussalongen, der cn festmiddag var arrangerad och hvartill frih. v. Vegesack blifvit inbjuden. Härvid föreslogs af den sistnämnde konungens skål under kanonsalut, fanfar.r från musiken och folksångens afsjungande, samt en skål för de minnen, som det aftäckta monumentet afsåg, den sednare föregåvgen af ett glödande tal. Stadens borgmästare föreslog derefter en skål för ölverintendenten Dardel, som lemnat eskis sen till monumentet, hvarefter rektor Grenholm (en af värdarne) föreslog en tecksägelseskäl för frih.! Vegesack. Iavigningsakten gynnades af det herrliga -te väder och skall länge fortlefva i de närvarandes minne. Sjelfva monumentet, som är upprest på stadens nuvarande promenadplats, i kyrkans, skolhusets och landtstatsembetshusets uärbet, eller på samma ställe, der general v. Döbeln hull sitt minnesvärda tal vid svenskars o-h finnars skilsmessa, är af jern på en hög piedestal af granit, och har följande af bestyrelsen for detsammas uppfö-, rande föreslagna och af vederbörande akedemi utan åudring godkända inskription; Den sista förenade svensk-finska krigshären upplöstes och hemförlofvades har den 8 Okt. 1809 af Friherre Georg Carl vo. Döbeln. De tappres minne, det lefver.? Kostnaden för monumentet, omkring 3000 rdr, är till största deien åstadkommen genom insamling, jöranstaltad af bestyr lör hvilken utgjorts af teol. dr Grafström, burg mästar Rothoff, löjtnant Hörnell och boktryckaren Lindroth. Arkitekten Töroqvist har utfört ritniog hre Bolinder i Stockholm den finare Hörnefors bruk den gröfre gjutningen, s löjtnant Hörnell har ledt arbetet här jå platsen med minn svården: uppförande och arrangementet iör dess invigning. Om tiden för tilämpnizgen af de nya l iutiarne. Jag hoppas att ni icke skell förvägra j nedanstående uppsats en plats iedraspelter? Sista af riksdogen förhöjda-tutisätter, sä som sneciolt I öre nå kaffe och socker. hv jande natt ett snöfall af icke obetydligt omfång Maj inträder med famnshöga drifvor och grå : ID Mm A DB dm pt HALT Ao mm mr Pe AA —— — mm ste Gr 2 NS mer fr ch