Aftonbladet – 11 maj 1867, sida 3

Man finner att hufvudmannen i denna stora finansoperation är verkliga statsrådet Wasili Werderewski, ordförande i finanskammaren i Nischni Novgorod. Werderewski är en redan äldre man, långt öfver 60 år, har erhållit en god uppfostran, eger ett väl sammansatt bibliotek, älskade att lefva friskt, gaf lysande middagar, var ända till de sednaste tiderna en varm be undrare af qvinlig skönhet. En liten del af det stulna saltet hade han användt på att låta uppföra hus åt kamelior. För 15 år sedan hade Werderewski varit ordförande i finanskammaren i det ostligare belägna Perm. Der uppstod en ransakning angående försnillningar. De små tjufvarne kommo fast och reste ännu mera ostligt från Perm; men den höga embetsmannen flyttades vesterut, till Kasan. Detta var 1855. Efter någon tid yppade sig äfven i Kasan en balans. Der blef en stor ransakning, som upptäckte underslef såväl i finanskammaren som i öfriga embetsverk. Många arresteringar gjordes och saken lärer hafva slutats med att någon mindre högt uppsatt man begaf sig österut; Werderewskis ställning deremot förbättrades i geografiskt hänseende, så att han uttog ett ytterli gare steg vesterut, i det man förflyttade honom till Nischni Novgorod. Som man nu af ransakningarne finner, hade den sista saltstölden börjats för 5 år sedan, eller vid W:s tillträde till finanskammaren. Verkställaren af hans order var saltuppsyningsmannen W. Terski. Denne unge man hade som fattig faderoch moderlös gosse genom andras försorg fått sin uppfostran och slutligen tillträdt sitt nuvarande embete, der den ordinarie lönen blott var 400 rubel om året, något som dock icke hindrade honom att lefva stort. Terski är en af dessa karakterer, som under goda förmäns ledning kunnat blifva redlig och duglig, men som af dåliga sådana genast tog det dåliga föredömet. Blindt uppfyllde han sin patrons befallningar, i förtröstan på dennes orubbliga ställning. Men nu, då stölden blifvit blottad, berät. tar Terski den nakna sanningen med den största öppenhet, utan att hvarken skona sig sjelf eller patronen. Han har nu uppgifvit och påstås med bevis ådagalagt att han en gång för det försålda stulna saltet öfverlemnat åt Werderewski 200,000 rubel silfver samt med de återstående penningarne för dennes räkning köpt upp stenhus i Nischni Novgorod — deribland åt de tvenne kameliorna — vidare saltsjuderier i Balachna (en liten stad utanför Nischni), uppbyggt sågar, mjölqvarnar, arrenderat ångfartyg m. m. Terski har vidare berättat huru Werderewski fint och skickligt slagit snaran om hans hals och dag för dag tilldragit den allt hårdare, erinrande sin yngre medhjelpare att han hittills gjort goda affärer på saltet och att den välsignade Okafloden med sina årliga öfversvämningar nog skulle borttvätta spåren af deras små synder. Så hade det nu gått under 5 år. Men sedan några år tillbaka hade kronan upphört att samla nya förråder i magasinerna vid Nischni, emedan hon öfverlåtit salthandeln och transporten helt och hållet åt enskild spekulation. Meningen var dock att det förråd af 3 mill. pud, som uppgafs befintligt i magasinerna, skulle tillsvidare der förvaras, på det kronan, i händelse saltets pris blefve alltför högt i handeln, genom försäljning från magasinet skulle kunna sänka priset på denna nödvändighetsvara. Men helt nyligen kom man på andra tankar och anbefallde vederbörande att genast försälja den återstående qvantiteten. Köpare infunno sig i talrik mängd och snart begynte förrådet att taga slut, ehuru böckerna ännu utvisade de stulna halfannan millionerna pud i behållning. Då Werderewski såg att upplösningen på detta bedrägliga spel nalkades med stora steg och att man icke kunde uttänja saken till våren, då Okafloden skulle räddat honom, sände han Terski i ett enskildt uppdrag till Moskva, och det så plötsligt att denne icke ens hann gå att taga afsked af sin hustru, emedan han an. nars hade försummat bantåget. Nu begaf sig W. till Terskis boning der han i hustruns närvaro begynte genomsöka papperen och påfann ett försegladt bref till gensdarmchefen på orten, hvaruti Terski öppet bekände hela tillgången. Den kamp som uppstod mellan Werderewski och husets qvinnor, då han ville bemäktiga sig denna komprometterande skrifvelse, är bekant. Några dagar sednare återkom Terski sjelfmant från sin resa och blef genast arresterad. Werderewski deremot fick gå lös och ledig länge nog, tilldess han slutligen internerades i kammararrest. Man tror att han lyckats undanskaffa åtskillig egendom och komprometterande handlingar. I sammanhang med denna historia erinra flere sig att W. för 6 år sedan inblandades i en annan affär i Nischni Novgorod. En proviantmästare hade plötsligen råkat i en balans på 12,000 rubel. Undersökningen härom pågår ännu och proviantmästaren är fortfarande häktad. Det synes nu visa sig att Werdrewski tillsammans med en vän hade lyckats att under spel locka af proviantmästaren hela denna summa. Wederewskis broder var anställd vid proviantväsendet på Krim under orientaliska kriget och lyckades försnilla öfver 1 million rubel. Han blef visserligen degraderad till soldat, men en vacker dag såg man honom i elegant frack resa omkring i Nischni Novgorod, som om ingentin, skulle passerat. Hans broder, verkliga statsrådet, företog sig till och med en resa till södra Ryssland för att af sin alyckliga? broders lyckligare medbrottslingar, hvilka icke fastnat, söka utkräfva dennes fordringar. Såsom pretext för resan uppgafs — en pilgrimsfärd till den he iga grafven i Jerusalem !