Aftonbladet – 11 maj 1867, sida 3

(Insänit.) En ekonomisk fråga. Alla tala om sparsamhet såsom någonting lofvärdt och nödvändigt; men i praktiken bedrifves alltjemt hos oss i många fall det besynneriig. ste slöseri. Detta gäller bland annat det sätt, hvarpå man inom de bättre klass rna logerar, de våningar man upptager, hvilka icke under samma förmögenhetsvilkor ha någon motsvarighet i andra länder. Detta utöfvar medelbart ett stort inflytan .e på de allmänna lefnadskostnaderna i öfrigt. Våningar på 7—8 rum utgöra här det vanliga, och mindre, men det oaktadt goda och begqvämliga, lägenheter saknas. En våning på 8 rum fo drar emellertid ameublement af hel annan art än en I het på 4 rum och åtskilliga andra nader stiga i proportion dertill. Vill man äter veta orsaken till denna rikga tillgång ef störr: våningar, så hafva i it afekonomiska skäl från husbygE å man ej lemikr större uthua till en våning på 8 rum; ån till en på 4 rum, och så länge hyre:gästerna ptetendera upplagsplats för ett helt års vedbehof, så skall detta oformliga förhållande forifara. Kan det nybildade ved-aktieb. laget i hufvudstaden komma till stånd och uppfylla sitt ändamål, så att vi kunna till vedupplag begagna en vedlär, belägen i köket eller förstugan, så skall detsa ma bidraga högst väsentligt till införande af nyttig sparsamhet; de 8 å I rums våvingarne skola på många ställen delas till lägenheter för två familjer. Vi tro icke att intagandet af ved i små partier skall vara något slöseri utan tvärtom. Det stora förrådet vid vinterns början ser ut som om det ej någonsin skulle taga slut. Det är tjenarne som verkställa eldningen