Aftonbladet – 11 maj 1867, sida 2

nm — —-—-—-——? —— — XZ-— — ÄX —AZ-AFÄAO—— detta närgångna ansigte, som skrek med sin vackraste basröst. Ohe! ni små lam! Man roar sig derinne! Det tycker jag om. Hur ser du ut!4 svarade pojken, som ryckte af honom masken och kastade den på vagnssteget. En skrattsalva från folkhopen underrättade honom att skämtet var godt. En grof ed från Robert Macaire, som plaska je midt i rännstenen, lät gossen igenänna en af sina goda kamrater. Filoche!4 ropade han i tragisk ton! det är Filoche! Hvem? Filoche?4 frågade hr Benjamin, som om möjligt ännu mindre oroad än la Paclines son, helt enkelt lagt handen på kolfven till en af sina små dubbelpistoler och väntade. En vän! en kamrat! en trogen! svarade gossen. SNi ser hvad jag gör för er. Jag har gifvit honom en solid trumf. Det få vi lägga till i räkningen.4 Herr Benjamin tog upp en portemonnä ur fickan och tömde ungefär hälften af dess innehåll i Mouchettes mössa. Det är för näsknäppen. Nu är ni mig ingenting skyldig i det fallet. Låt oss nu tala om det öfriga. Fiakern återtog sin långsamma fart. sÄr du modig, min gosse?4 frågade pojkens följeslagare utan någon inledning. Gossen antog en ställning 4 la Rodrigell, satte armen i sidan, kastade en kastiliansk blick på den varelse som var nog djerf att göra honom en dylik fråga, och svarade med en af sina älskvärdaste grimaser: Det beror på tillfället — och på vedergällningen. Tillfället, det är i dag, denna afton. SMan får väl se då. Och vedergällningen 24