Aftonbladet – 11 maj 1867, sida 2

lighet, satte hästen utaf som en pil i riktning framåt triumfbågen. Ungefär vid gatan Öratoire-du-Roule, under det öfversten beständigt smågrälade för sig sjelf på sin bror, fick ban se denne några hundra alnar framför sig, ridande lugnt och i sakta mak, lik en kavaljer som gör en promenadridt. Inom några sekunder hade han bunnit upp grefven. — Ändtligen!4 sade han. . Huro? Ändtligen! svarade grefven småeende. Jag har väntat på dig i tio minuter, 4 på har jag således orätt?4 frågade Martial Renaud i samma ton. : Naturligtvis. Det här är min andra cigarr, sedan jag lemnade den älskvärda person, hos hvilken du hade den feghoten att lemna mig alldeles ensam. Tillåt mig bedja dig tusen gånger om ursäkt... Men allvarsamt, jag väntade dig icke mera; och du ser att jag redan var på väg till hertiginnan, sUtan mig, herr öfverste? Utan er, min käre grefve.t oo Nåväl; skämt åsido, du hade rätt, min gode Martial. Det är i dag som generalskan Dubreuil skall gifva mig del af allt, som angår en af våra ivtressantaste skyddslingar. Är det frågan om den unga Tharese 2 Du får straxt veta det, ny oo Nyfiken, jar Det är jag ver ska mycket... Har jag gjort die L fråga om ditt möto Mod... a Ken då KOR! i fråga om med henne? lugn jag är 3 ul saken, broder, hur dann synes dig, så ju mindre vi tala -vur, desto bättre är det. I Aha! Samtalet var stormigt? Förfärligt, Martialk, svarade grefven,