Aftonbladet – 11 maj 1867, sida 2

Tio gånger den summa jag gaf dig nyss.4 Jag räknar icke så noga med mina vänner. Jag antager med slutna ögon, ropade Mouchette, som med ett ögonkast gjort sig förvissad om hvad herr Benjarin så frikostigt förskotterat. Nå, låt oss då komma öfverens.t Jag begär icke bättre.4 Du tillhör mig.4 Med hull och hår. Huru länge? Til midnatt. 4Jag vill gifva er ett godt mått: till tio minuter öfver midnatt. CKä ner du riktigt till ditt Paris? Jag känner Paris bättre än det känner mig, den tiggaren! det är min födelsestad. SÄr du säker på att du är född här? fråfade herr Benjamin skrattande. ej minsann. Men jag är söker på att jag skall dö der. etta uttryck, som vi lägga i den lilla Mouchettes mun, hafva vi hört fällas af en gammal obildad gubbe. Helt säkert egde denne gubbe, som icke läst hvarken La Bruygre eller Noöl och Chapsal ett hjerta, och det var detta tacksamma hjerta som talade. Hjertats språk kan fela i formen, men det år rakt till målet och inverkar på de mest änslolösa. Mouchette hade derför icke så orätt då han ansåg den stora staden som sin födelsestad, eftersom han räknade på att dö der efter en lång lefnad af lycka och ära. Du fruktar således icke att förvilla dig 24 återtog herr Benjamin. 4Inte mer än i min säng. Hvar är gatan Angouleme? Angouleme? Hvilken Angouleme? Det finng två med det namnet, min bästa herr Benjamin.4