Aftonbladet – 10 maj 1867, sida 3

ES nd Sn nd a PA FRAN SS In-I sten var icke blott onjutbar, utan skulle, i 1. och med om den icke varit det, vara otillräck ro) för fullvuxna menniskor; att med en sådan fi ör) Plägning drifva tunga tramqvarnar och förrä annat svårt arbete var omöjligt; och att på c re strängaste straffa dem, som icke äro i stånd de I förrätta det föreskrifna måttet af arbete, eller: vå I spänna bildade och snillrika män i samma ga som de råaste mördare är ett barbari utan lik rs — Lord Naas hänvisade till det svar, inrike f. j ministern skulle komma att afgifva, men vil blott nämna, att direktören för ett irländskt fä vålgelse förnekat sanningen af flanellshistorie är (Hör! hör!). I de fängelser, för hvilka he n (Naas) var ansvarig, begicks icke någon gryr en het med hans vetskap. Frågan, om åtskilnc in ) skulle göras mellanpolitiska förbrytare och vai 11 liga brottslingar, kunde vara ett öfverläggning Ull ämne för parlamentet; men så länge lagen ic II gjorde någon sådan åtskilnad, kunde den verl ra I ställande regeringen icke heller på eget ansv: d göra det. — Inrikesminister Walpole förklatad n) sedermera, att berättelserna från fängelsedirel törerna i Portland, Pentonville o. s. v. motsad ofvannämnda uppgitter. Lynch hade icke döf r-I derföre, att man tog af honom hans flanell, uta 0J af lungsot. På samma sätt förhöll det sig me tI de öfriga påståendena, och ehuru lagen icke gt ). någon åtskilnad mellan politiska och andra föl t ) brytare, hade fenierna i fängelset hållits skild . från de andra fångarne. — Maguire begärd 2 I härpå tillstånd att besöka och fråga fångarne, p det han — men här tog talmannen ordet frå I honom. — Brady yttrade, att man icke kund r vänta sig, att fängelsedirektörerna skulle angifv. a Sig sjelfva. Maguires förslag borde derföre an p. tagas; det vore det enda medlet att utröna san ningen. r NORD-TYSKLAND. ).. Vid preussiska landtdagesms session den ( C) Maj inlemnade venstern e.t förslag till re I solution, innehållande ett motiveradt af. I styrkande af tförbundsförfattningen. I samme session afgaf Twesten som referent sin be rättelse om de af riksdagen fattade besluter och föreslog deras oförändrade antagande. van erinrade att en förändring vore det samma som hela förslagets förkastande, och att det nu ej vore fråga om att erhålla den bästa författning, utan att bringa det tyske enhetsverket till ett lyesligt slut. Han ingick derefter i en granskning af de mot förslaget gjorda anmärkningarne, och sökte visa Jatt många af dem vore öfverdrifna, om ock lej stora brister kunde frånkännas författningsutkastet. Så hade han önskat ministeransvarigheten stadgad i förbundsförfattningen, men den skulle, liksom i den preus siska, endast kunnat blifva det principielt; i statsrättsligt hänseende vore således föga förloradt; men i moraliskt och politiskt skulle preussiska regeringen bära full ansvarighet. Hvad riksdagsarvodet beträffade, läte det väl betvifla sg om denna fråga vore af en sådan vigt, att man kunde tro att ej en riksdag utan arvoden skulle kunna representera den upplysta folkopinionen; i en och annan krets kunde det väl möta svårigheter att finna personer som ville utan godtgörelse åtaga sig representantkallet, men så fattigt vore ej tyska folket, att det skulle bli det omöjligt att finna lämpliga represen tanter utan arvoden. Riksdagens budgetsrätt inträdde efter öfvergångstidens förlopp i samma omfång som den preussiska nu hade. Den stora vinste af författningen är, att dermed möjligheten vore gifven till en gemensam utveckling för Tyskland, ch en politisk koncentration fastställd, hvars utsträckning till södern vore satt utom all fråga. Det konsoliderade Tyskland skall som en makt af första rangen inträda bland Europas makter. För den liberala och parlamentariska utvecklingen vore de nya förhållandena gynnsammare än de preussiska. Men ett förkastande af förbundstörfattningen skulle ej mäkta från Preussen afvärja ofriheten. Man kunde med godt samvete gifva sitt bifall till en lag som från det närvarande tar litet, men lofvar mycket och stort för framtiden. Som talare emot författningen hade anmält sig Waldeck, Jacoby, Virchow, SchulzeDelitzsch, Kirchmann, Hoverbeck, Runge, Frans Duncker, Löwe, m. fl.; för densamma, . bland andra, von Unruh, Reichensperger, von Eulemburg, Simson, Michaelis, Hennig, : Då en deputation af det konservativa partiet i förgår, årsdagen af mordattentatet mot hr von Bismarck, uppvaktade ministerpresidenten, yttrade han i sitt svar, bland annat, att situationen för ögonblicket vo e allvarligare än någonsin förut. ÖSTERRIKE. Ett antal af de mest betydande bland riksådets valda ledamöter ha infunnit sig i Wien ör att sinsemellan och med hr von Beust ådpläga om de ärenden som förekomma i len blifvande sessionen, I bufvuasaken, eler erkännandet af dualismen i författningen, kall man vara öfverens, Den kroatiska landtdegen visar sig ej så nedgörlig som man hade hoppats. Det af örsamlingen valda utskottet tillhör till sin najoritet det nationala partiet, som är obeäget för antagandet af de ungerska förslak en. Bli de förkastade, anses landtdagen Jle komma att upplösas och en ny inkallas. Jetta kommer dock ej att ha något infly.h, ande på kröningen, som i alla händelser bp ommer att försiggå i början af Juni. En lre tterl gare orsak till den retade stämningen li Kroatien är regeringens förfarande mot et nationala partiets ledare, biskop Stross-rg iayer, som man kallade till Wien för att ne irmå honom att afstå från sin opposition, lig ren då han ej ville ge den begärda för-ke incelsen i detta afseende, förständigades ta tt anträda en utländsk resa på en längre tid. Kröningskommissarie.: grefve Szapary har sy 11 myndigheterna i de ungerska komitateroc a utfärdat ett cirkulär i hvilket komita-m rna uppmanas att till Pest insända hvar taj n kubikfot jord till kröningshögens upp-ni rande, Till professor i historien vid universitetet af Wien har dir Bickel blifvit utnämnd. stc enna utnämning har så tilivida märkvärre: om Ö br ket hn Dh rm — IQ — på ighet som d:r Sickel är protestant. ITALIEN m Påfven har låtit i Giornale di Roma of-g5 ntliggöra ett beslut af den 3 dennes,l:. varigenom erkebiskopen i Schitomir blifvit Ilsvidare utoämnd till biskop i Kamenictz, vilket biskopsstift blifvit godtyckligt inraget af Ryssland. Han förklarar, att han jdgats begagna cen officiella tidningen, nedan han icse eger någon utväg att sända slutet till dess bestämmelseort, då det vid årt straff är Rysslands trogna biskopar rbjudet att stå i förbindelse med Rom. äfven: hoppas, att beslutet skall afiryckas tidnipgarne och sålunda komma till pbi