Aftonbladet – 10 maj 1867, sida 3

a bön Fe L Å j följa Förenta Staternas med framgång vun erfarenhet — att använda gjutna slätlop, kanoner af grof kaliber. Deras råd är fc kastligt särskildt af. det skäl, att gjutjerr systemet frikallar från utländskt biträde o stöder sig på svensk skicklighet och svens jen. Jag kan ej underlåta att säga, att om 3 I terligare bevis på bristande sakkännedo hos insändaren i Nya Dagligt Allehanda de :.)25 Februari skulle erfordras, än hans farlig Tråd till nationen, så angifver den uppgil lrörande anslagskraften af runda och spetsig kulor, otvetydigt att han ej innehar tillräck! ga insigter, hvilken ban framlagt till stöd få sina åsigteri ämnet, Hvarje rybörjare i dynt mik vet, att anslagskraften af en rund kul är mindre än af en spetsig kula, på atstånc afskjuten med samma laddning från samm kanon. Och hvar och en, detringaste hen mastadd i ämnet, förstår orsaken. I det fram lagda exemplet ernår den 150-s runda ku lan, framdrifven med 50 krut, en inital hastighet af 1820 fot i sekunden, under de att den spetsiga 310-:s refflade kulan, fram drifven med enahanda laddning, icke hin ner till högre än 1280 fot i sekunden. All denstund atmosferens hinderlighet för pro jektilernas framfert står i qvadratiskt för hållande till deras hastighet, måste i före varande fall den eferiska kulan, i anseende till sin större hastighet, röna mer än tvi gånger så stort motstånd, som den spetsige projektilen. Häraf synes, hvarföre anslags kraften af den runda kulan, på ett visst af. stånd från mynningen, endast skulle blifva 425, då den spetsiga kulans är 573. Det är genom detta oriktiga förfaringssätt att jemföra anslagskraften och rörelsebastigheten hos runda och spetsiga kulor, afskjutna från samma kanon, som engelsmännen kommit till så irriga begrepp om det amerikanska artilleriet. Först när de europeiska lärda lära sig att jemföra sina refflade kanoner med yrofva slätborrade och besinna den omständigheten, att de grofva amerikanska runda projektilernas vis viva står i ett större förhållande till den yta de utsätta för atmosferiskt motstånd, än de engelska grofva reftade projektilernas, först då skola de upphöra att skrifva om Amerikas ?korta skott vidder? och oförn åga att på afstånd ssada vansarfartyg?. I afseende på projektilers af olika diameer lörmåga att genomtränga paasarplåtar inser jag vigtigt, att uppmärksamhet fästes lervid, att förmågan hos en plåt af en gifen tjocklek att motstå genomskjutning står noggrannt förhållande till projektilens omrets. Ej heller kan jag, med hänseende ill platthufvade och spetsiga kulor underlåta ti nämna det, genom experimenterna vid Vassingtons varf, bekräftade vistiga fak. ur, alt en sjerisk kula är tillräckligt spetig för verksam genomträngning. Detta blef å ett slående sätt ådagalagdt genom den itthet, hvarmed en 15 tums kula genomrängde en 7 tums tjock massiv pansarplåt f segt stål, till pröfoing öfverlemnad af uropeiska tillverkare, som fullkomligt liide på, att den icke skulle kunna genomängas af någon projektil — allraminst af n rund. Det är alltså klart, att Woolwichanonens refflade kula af I tums diameter, vars omkrets är nära hälften aftjugo tums ulans, men hvars vis viva utgör mindre än erdedelen af den sedvares, icke i betydane mån kan skada en pansarplåt, som tjugoims kulan med lätthet skulle genomtränga. illåt mg derjemte tillägga, att, enär enelsmännen icke est några kanoner af tillckligt grof kaliber för användande af ana än spetsiga projektiler, äro de fullkomst okunniga om den förstörande kraften ps runda kulor af giof kaliber. Med största högaktning Er ödmjukaste tjenare J, Ericsson. Newyork den 30 Mars 1867.