Aftonbladet – 10 maj 1867, sida 2

mo ov hr ClUlaA bRdll UCL NA n kyrkogård. Men mot den sista åsigten omständigheten, att inga förmultnade kistor eller plåtar och dylikt påträffats och 2:0 det att j hitintills ett enda barnben blifvit funnet. Utan tvifvel har det varit ett af de kapell, som omkring år 1540 under Gustaf Wasas regering lades i aska, utan att sedan åter uppbyggas, ehuru det dock qvarstår såsom dunkelt . latt förklara det konstiga sätt, hvarpå benen ligga om hvarandra, att inga kistor finnas och att man ej anträffat, såsom ofvan nämndes, några ben annat än af fullvuxna personer. Geologer och anatomer hafva undersökt jordlagren och be-nen samt lära gjort rätt intressanta upptäckter. Flera arter saltvattensnäckor ha påträffats vid gräfningen. — Kronouppbörden i Kronobergs län för 1866 utvisar, att 8390 rdr blifvit i uppbördslängden afkortade ; restantierna uppgå till 24,721 rdr på en slutredovisningssumma af 478,102 rdr rmt. — Uddevalla—Herrljungabanan. Från och med den 17 dennes komma tågen på denna bana att utsträckas på hela linien Uddevalla—Herrljunga med två tåg om dagen. Trafiken på denna jernväg är, säger Wenersborgs Tidning, för närvarande ganska betydlig, då hvarje nat tåg måste afskickas för att kunna medhinna forsling af all den hafre, som sändes till Uddevalla. — ÄInnebrända. I Wexiöbladet skrifves dena 8 dennes: Söndagen den 28 sistl. April på förmiddgen inträffade å ett torpställe under Kölaboda mellangård i Götheryds socken här i länct den hemska olyckshändelsen att, medan torparen Carl Törnqvist och hans hustru aflägsnat sig från hemmet omkring en fjerdedels mil för att hos en barmhertig menniska förskaffa sig några lifsförnödenheter för dagen, icke allenast deras stuga, af ännu okändt förvållande, blef lågornas rof, utan jemväl att torparens åttatioåriga mor och hans fem år gamla son dervid blefvo innebrända. Vid mannens och hustruns återkomst från provianteringen funno de nemligen sin stuga redan i det närmaste nedbränd, gumman liggande framstupa vid stugudörren och till mesta delen förkolad samt gossens lik i närheten af spiseln och så förtärdt at Ilågorna, att endast något af ena sidan utvisade qvarlemningar afen menniskokropp. Stugubygg. naden var för åtta år sedan uppförd och i god stånd. Törnqvist hade redan långt före detta velat försäkra sin lilla fastighet i länets brandstodsbolag; men i anseende till sin stora fattigdom hade han ej kunnat så fullborda byggnadsarbetet, att inträde i nämnde bolag ansågs möjligt. en — Upprörande omensklighet. Angående denna i gårdagsnumret omtalade händelse meddela vi följande utförliga berättelse ur Westeråstidningen Aros: En misshandling af den mest upprörande beskaftenhet har timat här i länet, i det att en tioårig gosse ljutit döden under de fasansvärdaste förhållanden genom grymma slägtingar som åtagit sig hans föräldravård. Man kan tänka sig hvad det arma barnet måtte ha lidit under den långa tid sedan han vid nio års ålder kom i sina bödlars klor, innan detta olyckliga offer sistl, långfredag utandades sin sista suck. Menskligheten ryser och hvarje fiber blöder af medlidande öfver detta stackars värnlösa barn, då man anar allt hvad som ligger doldt inom ramen af detta dystra drama. åldet, obarmhertigheten och girigheten inneha ännu alltför många oeröfrade gömda snår, der månget offer framsläpar ett glädjelöst men törnerikt lif. Må denna ohyggliga tilldragelse vara en erinran och maning för alla vänner och befordrare af mensklighet, ömhet och dygd, för vördiga presterskapet, kommunalstyrelser och öfriga behörigheter, att söka uppspana mörkrets dolda nästen och, i hvad möjligt är, bereda den lidande menskligheten någon. indring. Genom skrifvelse från landshöfdingeembetet i Stockholms län har till härvarande länsstyrelse ingått nedanstående handling: Protokoll hållet vid polisundersökning i Spånga by angående 10-åriga gossen Amos Berthram Boivies död, den 27 April 1867. S. D. Efter det smedsmästaren Frans Wilhelm Lundström i Spånga by anmält att hos honom förvarades liket efter en tioårig gosse Amos Berthram Boivie från Thorstuna socken, hvilken nästlidne påskafton den 20 i denna månad under resa från nämnda socken till Stockholm skulle hafva aflidit, berättade Lundström: Att hemmansegaren Gustaf Boivie från Wallby Thorstuna socken, Westerås län, hos hvilken gossen Amos Berthram jemte en 16 årig syster Johanna Charlotta sedan ett år tillbaka varit inackorderade eller såsom fosterbarn upptagne, nästlidne påskafton ankommit till Spånga kl. 11tiden på aftonen medhafvande de båda barnen, då gossen befanns vara död, — att Boivie för Lundström och hans hustru uppgifvit att gossen dött på Brogårds gärde i Upsala län, — att ändamålet med resan varit att i Stockholm söka läkarehjelp för gossen, emedan han någon tid varit sjuk. Resan hade derefter fortsatts med den döda gossen till dennes moder, som för tillfället var boende i Stockholm i närheten af Nytorget på söder dit äfven Lundström, som genom sin hustru är slägt till fru Boivie och barnen, inrest för att ordna om gossens begrafning, men för att kostnaderna skulle aflöpa så lindrigt som möjigt medtog Boivie den döde åter till Lundströms bostad för att i Spånga socken begrafvas. Boivie rade genast efter gossens aflemnande afrest hem. Kista hade anskaffats i Stockholm och Lundström, titan att ana annat än att allt stod rätt till, hos ar kontraktprosten Löhman gjort anmälan om begrafningen, då prosten tillsagt Lundström det fore skäl gå till länsman och anhålla om besigtling å gossen eftersom han dödt å landsvägen?, — Lundström hade vid hemkomsten omtalat letta såväl för sin hustru som den döda gossens yster, hvarvid denna utropat, söta morbror jag ar haft en så förskräcklig värk i mitt bröst, att ag trodde det skulle spricka, jag skall omtala anningen, Berthram har ej dött på vägen, han oc hemma, hvarefter han gick till underteckad, Flickan Boivie, som vistas hos smeden Lundtröm, förekallades och uppmanades att utan iddhåga för hvem det vara må, sanningsenligt mtala allt hvad hon hade sig bekant rörande rodrens död; på framställda frågor berättade on följande: Att gossen icke såsom Boivie sagt dött på väen, utan dog hemma långfredagen vid middagsden, att Boivie och hans hustru varit mycket aka mot dem båda, men mest emot Berthram, tt han nästan dagligen undergått svårare missandel al mannen Boivie, som då misshanaeln kedde inne i stugan lade gossen framstupa öfr en stol med ena knäet öfver halsen eller skulorna, hvarvid bastonaden verkställdes med en uwsrem att binda hästar med, i hvars ena ända I större sölja var fastsatt, efter hvilka slag gått i på kroppen; då misshandeln skedde uti stalt begagnades en i stalltaket för detta ändamål psatt rönnkäpp, och på logen der gossen, som oförmåga icke rådde arbeta, fått flera hårda ;å öfver ryggen af en slaga så att han dignade d på laget — vidare att kosthållet varit så ent att de (gossen och flickan) med knapj öda kunnat lifnära sig, men detta oaktadt med telser, hugg och slag tvingats till arbete öfver rmågan, dock hade hon undgått misshandel h någongång fått mera mat derföre att hon, m var starkare än gossen, kunde göra mer än n; att dagen innan han. dog eller torsdagen n 19, han varit mycket dålig men ej vågat gå utan lagt sig ute, i ett utanför en ladugårdes38 stående kar, hvari förut legat några trasor, då hamn 42 aftnan sö I AV ERE År