I komma fram; Här är det ieke jvx och el J3ans som locka, utan Gel goda priset. I en hylla ligga några stora ostar och prål tiga skinkor. Derunder sö vi högar aleör derskuret bröd. Ett par herrar i hvita fö klädea och mössor äro jemt sysselsatta me att skära sönder skinkorna och osterne, ur der det att ett par andra servera publike med kolossala portioner till en franc styc et. Skinkan förtäres på st ende fot oc isköljes ned med ett glas engelskt öl. Men engelsmännen ha också eleganta re Istaurationer. På ett ställe dricker man ö och porter ur silfverkeannor, och spisar p äkta porslia. Det är en oerhörd lyx 1ö en värdshuslokal, men engelsmännen hafv: riktigt velat lysa i den vägen, likasom i många andra. . Närmast stora ingången till palatset är et engelskt kaf6, som genom sin elegans ör verträffar alla andra Törfriskningslokaler på hela Marsfältet. Men icke nog att det lyse: genom sina blommor och förgyllningar, de har också ett dussin Iefvande prydnader, utvalda bland Londons värdshusskönheter. Som ni ser är der icke brist på publik. Alla vilja se och beundra de vackra engelskorna, som för öfrigt icke tyckes vare ovana vid offentlig uppmärksamhet, ty de svara alltid med ett leende 4 la sköna Helena. Nu är det slut med krogarne i sjelfva palatset, men vi ha parken avar. I beyens ar Tunis pelats är ett kafö chantant, Vi fräåda ditin och begära ett par koppar äkta mocka, En tunesisk parisare, det vill säga en parisare, klädd som tunes, sticker 088 en turkisk pipa i mun ech serverar den begärda drycken. Nu börjar musiken. Icke måtte tonkonsten stå särdeles högt i Tunis om man får döma af denna konsert. En musikus slår på trumma, en annan trakterar ett fantastikt instrument som låter likt en gniss. lande grind. En musikälskare skulle aldrig kunna drabbas af ett hårdare öde, än att nödgas sitta här on timmas tid. Kom låt oss fly från detta pinorum. Hvart skola vi gå? Derborta i parken reser sig ett högt hus i schweizerstil. Det är en österrikisk restauration, som väl skulle förtjena! ett besök. Lä bort ee vien lång bygg ning, der man äter sin middag till 2 iranes, nen hvilken middag! Vid blotta tanken derpå blir man mätt, eller rättare sagdt förorar man aptiten, I den reservernde träd gården tinnes också ett haft, der man kan itta och höra på gardesmusiken, som spear ett par timmar om dagen. Dit gå vi, ty det erinrar oss något om örsta Maj hemma på Djurgården. Be så, pga snedsteg nu. Låt oss ta hvsrann unler armen till gemensamt stöd. Hör ni, man spelar Robert: För vin, ör vio4 etc. Vi ska säga till åt kyparen m varmt vatten, kognac cech socker, så att i i måtte värdigt kunna sluta vår företa Maj. hör