Aftonbladet – 9 maj 1867, sida 2

Helt säkert var det djupt inne i Normandiet, som den odödlige Balzac fann reda på och aftecknade sin Grandet, den märkvärdigaste inkarnation afen girig affärsmenniska. Om han icke lemnade porträttet qvar, så skedde det för att icke originalet skulle känna igen sig och ropa: tag fast tjufren! Endast der finner man dessa typer af hästhandlare, oxhandlare och rika arrendatorer som frukta att synas rika, med släpigt tungomål, undvikande hvarje bestämdt svar, mottagande edra penninzar under det de fundera på utvägar att icke lemna er sin vara, Movuchette egde något af denca karakter, Han var utmärkt i konsten att inbi!!a dem han kom i beröring med att han egde en ytterst ringa portion slughet och förständ. Understundom antog hans fysiognomi ett uttryck af den utomordentligaste enfald. Vid andra tillfällen äter trängde hans blickar genom en liksom två borrar i en skicklig arbetares hand. Med sin skarpsinnignet och sin vana att Öppna vagnsdörrar, sökte han att ana hvad som dolde sig under hans föregifne reskamrats drägt och falska namn. Men detta visade sig icke vara någon lätt sak. Säkert är att, sedan grefvicnan de CasaReal, som vi för större beqvämlighets skull vilja kalla hr Benjamin under hences manliga utflygter, hade studerat gossen från alla kanter, beslöt hon sig för att bryta tystnaden. Då hon såg att pojken beslutit att endast svara på frågor, sade hon: Ar du upptagen i afton, mitt barn??? Hvarken ja eller nej, svarade Mouchette med gin värsta näston.