Aftonbladet – 9 maj 1867, sida 2

Hvad säger du?4 4Ingenting, herr Benjamin. Jag hör er.4 Du har varit punktlig; tack för det. Ingenting att tacka för. Tillsammans med er är det godt spel, goda pengar. Jag har icke glömt gluggen utanför Fontainebleaubarrigren. Icke så högt.4 Kusken är enögd, svarade pojken och smällde med tungan mot gomhvalfvet. Det är ingen fara att han skall höra ett ord af hvad som talas uti hans låda. Känner du honom? tCHan är en af mina vänner. Jeg har eer skildt valt honom. Godt. tcHan kör för mig då jag har brådtom. Jag äter för honom då han är hungrig. Grefvinnan kunde icke afbålla sig från ett leende och att nyfiket betrakta detta ämne till en man, som för att undvika gycNR af andra, sjelf gycklade med allt och alla. Hennes reskamrat uthärdade utan minsta bryderi denna beundran eller denna ftörväning. Han visste hvad han borde tänka om sitt eget värde. Långt ifrån att oroa sig öfv r någonting, fördubhlades hans liflighet af den uppmärksamhet som man lånade åt hans näsvisheter. Liksom alla stora andar, hvilka icke vilja låta ana sina tankar, hade Mouchette antagit ett sätt tt prata som ledde bans åhörare på villospår. Den ene antager en tankspridd uppsyn som tvingar dem de hafva att göra med att upprepa sina ord, och detta gilver dem tillfälle att reflektera. Andra låtsa ett fel i uttalet, en etamning eller dylikt, allt i samma afsigt.